Ledord 2008:

Jag får det.

Gott nytt folks!

Ja då var det dags, igen! Igen?! Inser att jag har studerat 3 år och har alltså kommit över den magiska mittlinjen av utbildningen. Kräjsi som KB skulle sagt. Nu hägrar arbetslivet, jag har tröttnat på att vara pank. Mitt undermedvetna liksom tycker att jag är värd att unna mig lyxigare mat än eldorado när jag strosar på den stora mataffären och det underbara i att äta ute händer oftare och oftare. Men har jag mer pengar? Nej för jag kan ju aldrig hoppa in och jobba när de ringer för dagarna är uppbokade med obligatoriska moment. Vårens projekt blir att flytta, för nu har hyran höjts till 4400 och nu känner jag mig inte ens lurad när jag betalar längre, jag känner mig totalblåst. Det är ett under att jag är hel och ren så att säga.

Sedan var det det här med det sunda livet. Att flytta till Göteborg med alla dess backar och promenader gjorde underverk för figuren. Men nu har något hänt igen, stillasittande studier med alltför många "kandidatfikan" (köp en kopp kaffe för 15 och få valfritt bakverk på köpet, vilket i sin tur gör att man ALDRIG köper bara en slät kopp ) har liksom kommit ivägen. Under julen har jag levt efter talesättet att det "inte är det man äter mellan jul och nyår som är problemet, det är det man äter mellan nyår och jul som räknas". Får se om jag lyckas. I'll dare ya'!

Slapp-mode [släp-möod]

Jag har precis varit ute på en promenad i 45 minuter. Det var ett stort steg för mänskligheten med tanke på att jag inte rört på mig sedan julafton i stort sätt. Jag har möjligen gått ut till bilen, och kanske tillbaka. Ju fler dagar som går utan rörelse desto jobbigare blir det att faktiskt lyfta på rumpan och ge sig ut. Men hur inspirerande är vädret? 6 plusgrader, lera, grått, brunt, pölar. Nej tack. Hellre en soffa med deckare i högsta hugg, har precis avslutat Karin Wahlbergs "Tröstaren". Det går liksom inte att sluta, sträckläsning är få böcker förunnat men hon har lyckats med alla sina 5. Äter fikon, blir serverad mat oftast lite för sent men ändock. Totalt socialt trött. Ska jag umgås med folk? Som man bara träffar till jul? Hum, jo, hum, kanske det...Om någon ringer så kan jag vara på. Så får det bli. För jag har intagit slapp-mode.

Ben Hurt-ig

Dagen har förflutit i en enda lång gäspning. Jag försöker koppla av och det går ganska bra, men fortfarande är psyket på ngn slags nivå. Men en vecka till här hemma kommer göra att jag framåt nyår vill krypa ut skinnet och då blir det lagom att åka tillbaka. Min bror såg lite ut som hejkomåhjälpmig i håret och jag försökte fixa till. Han var rätt nervös men det är ju iofs ganska förståeligt när lillasyster står och skrattar och klipper samtidigt. Men det blev rätt fint. Fast jag röstar för en mer retrobackåtkamning i nästa klipp, det kommer bli grymt. Men han är inte mogen än för det säger han, kanske vid 30? Annars har jag varit hos N och tittat på eposet Ben Hur tillsammans med hennes fnissiga bröder. Jag är positivt överraskad, Charlston Heston är inte så pjåkig trots allt, och vill man se en magnifik kulissfilm med synliga strålkastare så har man hittat totalrätt. 221 minuter förflöt ganska smärtfritt, speciellt när tävling utlystes om vem som kan komma på flest pappaskämt på temat Hur.

Halleluja

Ja då har vi tragglat oss igenom en vecka av lever, tarmar, bajs och protonpumpshämmare. Alltså är det lov. Hela 10 dagar ledigt och jag ska bara ligga i soffa och läsa deckare. Kanske basta lite också. Dricka glögg. Sova. Sova oförskämt länge och inte gå upp förrän jag bara måste tömma blåsan. Den sista klappen införskaffades idag och inga måsten finns på måstegöralistan längre. Missförstå mig inte, jag tycker att det är roligt att ge bort presenter. Det jag inte gillar är väggen av människor som är ivägen. Att behöva interagera med andra människor när jag vet var jag ska, när tiden är knapp och jag är hungrig. Ut vägen säger jag bara. Men som sagt, det är fixat nu. På herrekiperingen idag sade expediten grattis. Och puh, lättnadens suck när det sista paketet åkte ner i påsen. Till och med bubbel i form av Rotari rosé är inhandlat till nyår. God jul!

Flanell, glögg & gastro

Perspective my dear.

Gick med jouren igår kväll på akuten. Jag har då inget att klaga på. Jag har ett hem. Jag har en familj som faktiskt bryr sig. Jag har vänner jag kan ringa när som helst. Jag har inte druckit sönder min lever. Jag har inte druckit träsprit tills synen försvinner. Jag kan andas. Jag lever. Kliché. Men ack så sant. Perspective my dear, perspective.

"EKG vad är det?"

Det är så här att min kurshalva är med i en liten ekg-studie där vi ska studera ekg i 6 h under 2 veckor. Hälften använder sig av ett dataprogram (som naturligtvis icke är kompatibelt med min käraste mac) och hälften läser Sverker Jerns ekg-kompendium. Nu är det så här att imorgon har det gått 2 veckor och jag gissar att inte bara jag sitter och försöker tolka små elektriska vågor till förbannelse idag. Finns p-våg? Fladdervågor? Jasså ett sinusarrest. Det är iallafall ganska så finjulstädat här, adventsljusstaken lyser och stjärnan hänger på trekvart. Har idag också fått tag på den årliga "Tjockis crazy christmas " som iår består av 396 versioner av White Christmas. Snart dags att laga matlådelasagne till den sista självande veckan innan julledighet infinner sig på fredag. Sedan en rask promenad till Liseberg för att titta på de vackra träden samt köpa fudge. Därpå skall Kat och C infinna sig på akuten och gå med vår första jour. Wish us luck!

"Ska'ru lukta på glöggen pojk?"

eller snarare "kommer inte på fråga tyko, du har druckit glögg" för att citera KB Jonssons jul. Avdelningen anordnade luciatåg på alla salar imorse och vi små kandidater bestämde oss för att vara med så här i sluttampen av vår praktik. Att få höra från en patient att det var det vackraste han sett gjorde hela min dag. Eller iallafall halva. Den andra halvan av välmående kom då personalen åt lussebulle och drack glögg. Klockan är 7 och jag är ju inte direkt känd för att äta min frukost tidigare än halv nio. Så det hade jag inte gjort ens denna dag. Tar klunk av glöggen. Jaha, det var inte saftglögg det inte. Kände mig lagom tipsy light när jag traskade iväg med glitter i håret (med björnborgfrilla naturligtvis) för att diktera klart från gårdagen. Tro nu inte att jag drack mer än en halv mugg, riktigt så kul ska vi inte ha det.

Måste erkänna att sista veckan har varit seg, mest pga trötthet från min sida. Men idag fick jag pepp från min handledare mava-doktorn. Så barnsligt glad jag blir, undrar om han fattar att jag nu lever på det under resten av kursen. Happy!

självförtroende bäck.

Blev lite förvånad och överraskad när jag läste tentaresultatet från hud och venerologi. Jag hade klart mig med sisådär 1 p och jag som tyckte att det gått riktigt bra. Klarat alla utom tre diagnoser och så. Hum. Ringde och frågade om jag hade rätt kod. Det hade jag såklart. Men så hämtade jag ut den och räknade ihop, och se där! det fattades tio små poäng. Skönt att jag fortfarande kan lita på intuitionen och känslan efter en tenta. Puh.


Jag känner mer och mer hur jag går på någon slags extraenergi, på överväxel. Behöver inte så mycket sömn, eller rättare sagt, jag klarar mig fast jag är trött. Hypad. Hajpad. Något sånt. En vecka kvar på AIM och det är en del kvar att få gjort. Idag undrade min mava-doktor (dr det ska gå fort fort fort) till handledare om jag kanske kan skriva epikriser när jag satt och såg uppfodrande och utråkad ut. Eh. Nej. Tydligen var det lika bra att köra igång. Där har man ju alltid något att göra kan man säga. Och jag är ju faktiskt inte ansvarig för resultatet. Hihi. Sedan har de klämt in en specialvecka innan jul också. Var ska energin till att läsa gastro komma ifrån? Tur att jag är på en sådan avdelning nu. Hum. detta var inte det mest upplyftande inlägget. Men jag är trött.

Dagens höjdpunkt var att göra spetsade fikonbollar med C. Det man inte löser med punsch fixar sig med lettisk vodka. Eller vad sägs?

En bok att sträckläsa

"Jag går bara ut en stund" av Isobel Hadley Kamptz grabbar tag i och drabbar mig som få böcker gjort på sistone. Sträckläste. Redan på flygbussen brände tårarna bakom ögonlocken. På planet hade jag gett upp att hålla emot. Jag har svårt att sätta ord så jag länkar till eminente Mårds blogg för mer beskrivning av handling, språk, känsla. Ville bara dela med mig. Läs.

Avaa eller lås upp som vi säger på svenska

"Det finns uppdateringar att hämta till din telefon. Vill du göra det nu?" Ja, någon gång ska det ju göras tänkte jag så glad i hågen klickar jag ja. Det tar en himla tid. Sedan startar jag om. Och vad möts jag av? Jo, mobilen har fixat lite med språkinställningarna. Finska så långt ögat kan nå i varje meny. Jag letar efter något som kan ha med språket att göra, bläddrar och bläddrar. Som tur är kom A på att han hade en liten fån med samma märke och lyckades fixa tillbaka. Kanske ville sonyericsson fira Finlands nationaldag? Jag hade ju förståt det bättre om det varit nokia dock.

Förövrigt är det stört omöjligt att stryka ett lucialinne, det lycks aldrig. Jag har gett upp. Tacka vet jag sprayflaskan med vatten.

Kom och lyssna på Chalmers sångkör i helgen!

Tant?

Jaha. så har jag skrivit min första arga lapp till granne... trodde inte det skulle hända, men när någon lämnar en soppåse i tre dygn utanför sin dörr i trapphuset så luktar det illa är detväl dags? Jag kan inte riktigt ta det. Faktiskt. Men jag var väldigt förstående och skrev "trust me jag vet att det är jobbigt att gå till andra sidan husetoch slänga sopor" för så är det. Går man aldrig ut där så hinner man liksom inte riktigt... Jag tipsade också om en fin papperskorg modell större på andra sidan där man kan slänga soporna. Då var det väl legitimt? Snälla, säg att det var det...Har nämligen lite småångest över att jag nu har blivit tant på riktigt. Pelargoner, lappar till grannar, irritera sig på "ungdomar på stan"....

Ab Fab:Patsy och Eddie

TIllbakavänd

Den tar sig! Veckan alltså. Sedan förra inlägget har jag lyckats med blodgaser även på svårt sjuk och orolig patient. Jag kan det här... Nu är det dags att få ihop outfit inför helgens maskerad samt packa lilla weekendväskan. Jag och syster kommer bli festens sniggaste, trust me.

Avig värre

Var så himla pepp efter helgen, ville tillbaka till avdelningen och göra bra ifrån mig. Dagen har dock resulterat i att det inte fanns någon patient att skriva in, väntade hela eftermiddagen på patienter till de tomma sängarna. Läste lite i LM och lyssnade på när min ytterst förkylda handledare snöt sig och dikterade epikriser med mycket nasalt läte. Kedjesnusade. Dagen innehöll också mina första 3 blodgaser någonsin. Alla misslyckade. Tjurig. Avig. Imorgon bannemej.

Ljuva söndag

Helgen har gått otroligt snabbt, shoppat lite *ajajaj på buy nothing day* och sovit mycket. S och I på besök i stan och jag var inte sen med att föreslå söndagmiddag på Sjöbaren i Haga, lite av favoritrestaurang här i staden. Fisk, gott och inte alls så pretto som vissa restauranger kan vara. Här avnjöts fiskgratäng som lade sig fint i maggen. Efterrätten bjöd jag på hemma i mitt nystädade hem som jag kunde stoltsera med bara för att damma och plocka är roligare än EKG. Sannerligen, pepparkaksglassen från Lejonet och björnen blir decembers stora hit. Köp, köp, njut, njut.

Stolt.

Well, kan meddela att jag har framgångsrikt behandlat en benign lägesyrsel med den så kallade Epley's manöver. Min handledare hade bara gjort det en gång tidigare så han tyckte att jag lika gärna kunde göra det själv. Vilken ära. Tog M med mig som stöd och hjälp. En sådan yrsel beror på att en av de små otolitkristallerna i ena balansorganet har hamnat på fel plats och messar med kommunikationen mellan våra två dito. Det yttrar sig så att patienten inte kan ändra läge på huvudet utan att bli jätteyr och en ögonrörelse vid namn nystagmus uppkommer. Men genom att röra patientens huvud i diverse riktningar så hoppade kristallen på plats igen. Dagen efter fanns ingen nystagmus kvar. YEAH!

Diktafån.

Jag och diktafonen är inte vänner. Den är läskig. Den lever sitt eget liv. Dessutom är det scäry att läsa mina diktat inskrivna. Känns ju jättekonstigt att mina ord står där i någons journal. Hoppas att den mkt upptagna men bra handledaren har tid att gå igenom med mig imorgon, skulle kännas fint med lite feedback så att säga innan jag går lös på en tredje patient. Tempot känns ju bra iallafall, fortsätter det så här så lär jag få ihop 10 inskrivningar på 4 veckor. Puh.

Bajsbajsbajsbajsbajs.

"Tack för visat intresse men lägenheten har gått till sökande med längre kötid" Bajsbajsbajs återigen. Nu måste jag vara nära som fått avslag två gånger på liknande fin etta i Majorna på 41 kvadrat och fönster åt två sidor... Gråt med mig. Lid med mig. Tänk er att bara kunna gå över vägen å ha vattnet där, älven men ändå. Ta promenader vid Klippan och Röda sten. Lite ledsen är jag nu. Men en positiv sak är ju att jag får bo kvar med AC som granne.

Idag har mitt slaveri på medicinavdelning börjat, det känns mycket. Det känns totalnytt och jag är rädd för diktafonen. Jag är rädd att jag pratade så tyst, av rädsla för att läkare som satt bredvid skulle höra, att jag säkert kommer få bannor från sekreteraren imorgon. Ska skriva in patienter. Jag tar anamnes och status halvbra. Jag känner mig lite som en bluff. När kommer dom på mig? Vad gör jag där egentligen? Ska man känna så här hela utbildningen? Och kommande yrkesliv?

Under loppet av en vecka har jag både glömt plånbok på coop (de ringde mig och frågade om det var något jag saknade) samt nästan hoppat på spårvagn med soppåsen i handen. Disträ är ordet.

When I woke up sunday morning

Jag missbrukar TV-serier i sängen. Brothers & Sisters, House, Private practice. Det enda som kan få mig att gå upp är min kurrande/åskande mage som vill bli matad. Men bara känslan av att jag kan ligga kvar här under täcket med datorn likt en spinnande katt gör att jag måste. Minns inte senast jag vaknade en dag utan att ha något planerat för dagen. Healthy? I dunno. Det jag vet är att det görs alltför sällan.

En liten trevlig vit lögn

"Hon är nästan färdig doktor och kommer göra ingreppet idag". Ack om det vore så väl, vad härligt att kunna säga så och inte dra till med vit lögn. Men det är väl lugnare för patienten att säga så i guess. JAG kunde iallafall låtsas ett litet tag att så var fallet, att det inte alls är 5 terminer kvar. I övrigt så har det varit en inläsningseftermiddag i flamsets tecken. "En STD (sexually transmitted disease) kommer sällan ensam" är nu sanning och M's kommentar om att "en gravid kvinna kan få hyperpigmenterat område som går från scrotum till naveln" gjorde varenda hudstudent till ett litet skrattande paket på golvet.

Ser fram emot helg utan något mer inbokat än en lägenhetsvisning. Nu håller vi tummarna ännu hårdare än förra gången. Snälla! I need to leave this köldhål till boning. Skulle behöva en brasa mitt på golvet om jag skulle kunna bo kvar.

Bedrövlig(a nissar)

Skumtomtarna har intagit marknaden och jag kan absolut inte hålla mig ifrån dom. Idag avnjöts den första påsen, det är något visst med dom, men det måste vara de rosavita från cloetta. Detta under tiden som vi tittade på bilder till dermo-venero-tentan på fredag. Ett stort framsteg att äta samtidigt I tell ya'.

Jag är inte så flitig i bloggandet har jag märkt. Trötthet och upptagenhet har liksom styrt mitt liv åt annat håll, därav är inte sagt att jag inte sitter vid datorn ändå. Ehe. Rephelg med kören var mycket mysig, sjunga och ha trevligt tillsammans, partaja lite också, är ju verkligen inte fel. Vissa stycken till julkonserterna skulle ju kunna väcka de döda till liv i Vasakyrkan. De som ligger under golvet där I mean. Men jag tror det blir maffigt, minst lika maffigt som förra året, och året innan det. Mer kan jag inte uttala mig om då jag inte varit med längre. Jag vill ha jul. Jag vill ha glögg. Den enda alkoholhaltiga drycken jag får skåpsupa för min syster.

I övrigt har jag insett att det finns en del oskickliga doctors inom kåren. Jag blir så trött. En HSAN kan ju vara på sin plats ibland. Eller var det Lex M?

En liten hälsning till DTK: har du sett att det finns en bloggadress? Jag minns nog vad du lovat. Moahahaha.

"Har alla fikat och kissat?"

"Vad bra, då kanske vi kan börja". Det är så vi spenderar våra föreläsningseftermiddagar. Fikar kakor som våra amanuenser ställer in i salen samt gratis kaffe från automat i samma lokal. De har förstått vad som behövs för att hålla oss iallafall halvvakna. Med riktig mjölk och två tryck på plus-knappen blir kaffet helt ok. Det är sannerligen inte lätt att hålla ögonen öppna fram till kl 17 med lamporna släckta för att "vi ska se bilderna" ordentligt. Puh. Infektionstentan gick superbt! Jag är stolt.

Minne från lördagens galej

Det här var en av halvtidsgalejets höjdpunkter; toastarnas schlagerdänga "Värsta doktorn" är på topp! Texten finns bredvid. Lyssna, lär och njut.

At work: söndagspiff i rosa för sakens skull

Seriously? Seriously.

Åh vad fulla människor är härliga att ha att göra med. Jag går glad i hågen, efter en lång trevlig after work, på bussen vid Järntorget vid elvatiden när en cirkus två meter lång och stor man tränger sig förbi mig och slår till busschauffören. Helt oprovocerat! Seriously. Helt reflexmässigt puttar jag av denna man. Var den kraften kom ifrån förstår jag inte, lilla mesiga veka jag. Polisen kom. Jag satte mig på bussen och ville bara hem till Grey's. Får sedan höra att några andra i mitt sällskap fått avbryta bråk i samma krokar då några lika trevliga människor sparkat en liggande människa i huvudet. Alltså fifan. Seriously. Vilken j**la hjärna tänker dom med? Hade tidigare på kvällen diskuterat hur våldet har förändrats, att man slår för att döda. Smart tänkt att gå på skallen då om man vill göra således, eller bara skada någon för livet. Jag känner inte riktigt att jag får ut det jag vill just nu, jag är bara så förbannad. Och less. Seriously.

Förövrigt har veckan varit bra. Jag har lagt 2 lokalbedövningar och tagit bort två "märken" på patient och kursare. Lite stolt över att min hand höll sig stadig. Alla prickar som förra veckan flöt ihop i en stor massa har under de senaste dagarna faktiskt sorterats i mitt huvud och jag använder uttrycket makula-papullös-bullös som ingenting. Nu ska jag iväg och jobba. Har nada lust. Jag vill krypa ner under täcket och sova bort världen ett tag.

Mittutbildningsgalej!

Igår gick det av stapeln; T6 firade att vi kommit till mitten med stor baluns på Hvillan. Mycket förberedelser har det varit, fantastiskt folk har engagerat sig och resultatet var strålande! Pyntat till max då temat var Glamour. 83 vackra människor minglade till livemusik, hallon och mousserande i handen. Uppklädda till tänderna var kursarna. Som grädde på moset hade vi fem hedersgäster i form av våra favoritföreläsare. Kvällens toastpar gjorde ett helt underbart jobb, jag finner knappt ord! Middagen gick rasande fort med tal, sång, partytrick och allt annat som hör en sittning till. Jag gick omkring med ett fånleende hela kvällen, nästan kramp i kinderna, all anpänning inför tillställningen med all planering släppte så sakteliga. Dansgolvet fylldes snabbt och höll sig partey partey tills lampan tändes. Sedan kom vi på att vi ju får en timme till just denna natt. Så det dansades ännu mera. Den röda boan var överallt. Lycka. Thank God for daylight saving!

Mycket i huvudet, mycket att tänka på

Sedan sist har jag lärt mig att lägga bedövning och göra suturer i en disktrasa. Den billigaste från coop ska det tydligen vara, den är tjockast. Alltså kan jag nu ta bort edra födelsemärken. Sugna? Hoho. Jag har också stått på operation och kännt det rycka i kirurgnerven. När min C tänkte att hon ville sy tänkte jag att jag vill skära. "15 blade please". Imorgon firar vi att vi nått mitten av utbildningen med stor baluns, det är mycket att tänka på, mycket i huvudet. Jag försöker hålla alla trådar i luften och har långa listor på saker att göra. Känner att det kommer bli bra. Mycket bra. Iiiiiih!

Dermatologi- en prövning

Nu vankas det fyra veckor dermatologi och venerologi. Jag har bävat lite. Och idag har jag insett att det kommer bli värre än jag trott. Detta blir en prövning för mitt psyke, att matas med bilder bilder bilder på nekrotiska sår, gangrän (kallbrand) blåsor, tumörer. Jag har faktiskt inget större problem att det det live, på patienter. Bilder blir så makabert på något sätt. Det kryper i hela mig. Ändå sitter jag nu här med en bildbank på datorn att ta sig igenom en gång eller hundra. Tydligen föder kliniken upp fluglarver, och levererar i Norden. Fungerar ypperligt till att rensa upp i sår och få dom att läka, sår som skulle inneburit amputation. Fantastiskt, naturligt och helt hysteriskt wacko. De kan inte garantera att de inte rymmer dock. Det kryper i hela mig. Hah. Jag ska ta mig igenom det här. Jag ska. Nu vankas hemagjord falafel med klyftpotatis och yoghurtsås.

Sova II

Två upprop. Föreläsningar. Bära kompendier. Brist på middag. Direkt till kören. Sova. Snälla. Sova. Ja. Nu får jag sova.

Sova.

Jag vill sova. Snälla. Sova. Snark. Går inte. Måste på två upprop. Sova.

"Gonna set my heart at ease"

Gårdagen gick helt i sångens tecken, den eminenta damkören hade i uppdrag att förgylla excamenscermonierna på Chalmers och det gjorde vi med den äran! Balklänningen åkte på igen (det är verkligen dags att skaffa något nytt sådär efter 10 år med samma...) och med bland annat sopran2:s paradnummer Pengar som gräs sades det adjöss till csn och goddagens till förvärvsarbete. Mellan dag- och kvällsgigen hanns det med en konsert med manskören och deras besökande tyska kör. Vi är så stolta över våra pojkar, de låter fantastiskt, fantastiskt bra. Gåshuden smyger sig på någon gång under varje konsert. Sedan var det då dags för underhållning under stora middagen: Vi började duktigt. Andra låten, den som egentligen sitter i ryggmärgen på ren och skär reflex ville inte riktigt. Först fel toner. Då blir det aldrig bra. Mellanskål. Sedan tror jag att det blev rätt toner. Vi försökte lite längre den här gången, men ack nej. Det lät för jävligt. Mellanskål. Nu blev det pinsamt, men vi kom iväg därifrån med hedern i behåll då vi på tredje försöket lyckats arbeta upp en aggressivitet och "Sentimental journey" har nog aldrig sjungits så starkt förut. Serenad och en avslutande schlager och vi kom därifrån med hedern i behåll. När vi väl var i gång rusade vi in på MK:s sittning och rev av lite låtar, jubel jubel jubel och med den tyska kören har nog aldrig isobaren varit så testosteronstinn. Tolvtimmars med kören. Puh.

"Nej då kanske man inte ska ge penicillin moahahahaha"

För att sammanfatta denna dagen: Om man kan en fråga idag blir man glad, om man inte kan en fråga bryr man sig inte. Dagen innan tentan är som den alltid brukar vara, jag vill bara ha det gjort.

Angående rubriken är det nog bara läkarstudenter som envisas med att skratta.

Tentapluggsbootcamp eller "Det är mycket nu"

Tre dagar har spenderats i en sommarstuga utanför Strömstad. Vi bunkrade mat, godis och frukt för en halv armé och Bib'sen hade fadern i huset placerat i skafferiet. Ett och ett halvt kilo kaffe fanns också att tillgå. Jag, A och C har studerat gamla tentor så det står härliga till! Vissa ups and downs. Jag skriker och sparkar på alla frågor om immunsystemet, eller framförallt på frågorna om receptorer och cytokiner hit och dit, jag är totalt inkapabel till att lära mig. Jag har ingen lust heller. Däremot sitter antibiotikan där som en smäck, det bara flyter på. Jag är utsedd till antibiotikanörden, moxifloxacin here i come. Har insett flera gånger om att en spolmask vill vi inte ha, och jag kommer icke icke bada i mystiska sjöar hur förföriskt vackra de än är. Tror jag. Jag vill ha detta överstökat nu, har bara 142 små frågor kvar att gå igenom i en ny konstellation imorgon.

Hungrig.

Har nu gått ner mig i allt vad infektioner och antibiotika innebär, fram tills nu har det bara varit roligt och intressant. De två senaste dagara har jag mest suttit och bläddrat i mina papper och önskat att måndagen ska komma för då börjar vi gå igenom gamla tentor. Det ÄR verkligen så jag lär mig, interaktivt, inte bara läsa läsa läsa. Blev ypperligt glad då telefonen ringde i fredags och jobbet som jag trodde glömt bort mig och min hyra behövde mig på lördagskvällen. Välbehövlig paus från allt vad mig själv heter så att säga. Det var lugnt och skönt förutom en närabajsupplevelse vi icke skall tala mer om här. Mitt halvdestruktiva beteende att äta popcorn till kvällsmat kom fram igen för första gången sedan olofshöjstiden. Nu är jag oerhört hungrig så snart bjuds det på smoothie och hembakt bröd. Och du! Pest eller kolera? Jag skulle lätt välja kolera så länge jag får 2 grova nålar med 20 liter vätska samt en brits med hål i.

Testing testing

Då var det dags! Våga! Jag kan ta det mesta, tror jag.

1 Vad tror du att alla andra tycker om mig?
2 Snusar jag?
3 Dricker jag alkohol?
4 Röker jag?
5 Skulle du stå ut att bo med mig i två år?
6 Skriv en mening där mitt namn är med
7 Tycker du att jag har bra musiksmak?
8 Har vi samma humor?
9 Skulle du våga dela säng med mig?
10 Vad är jag bra på?
11 Vilket yrke skulle passa mig?
12 Min sämsta egenskap?
13 Är jag självisk?
14 Har jag gjort något bra för dig?
15 Vilket/vilka uttryck använder jag ofta?
16 Tänker du kopiera det här så att jag får svara på ditt?

No pendling thanks halleluja

Åh; trevlig grupp att spendera resten av hösten med och hela våren. Internmedicin + hud börjar och jag behöver inte pendla till sjukhus utanför stan. Istället fick jag sjukhuset jag önskat, inte närmast men det med gott rykte. Jiha! I övrigt är jag trött på mitt kylskåp till lägenhet, det är bara oktober och inte ens minusgrader än, ändå sitter jag med ullsockar, filt och tofflor på mig. Blir det kallare så åker mössan fram. Lägg ett norrläge på detta. Under veckan gled ännu en lägenhet ur händerna på mig, ge mig flyt någon!

Höst i allén

En smula stolthet fattigare

Jaha så var det dags att byta buss mitt i morgontrafiken. Jag går av bland dom första och naturligtvis lyckas jag trampa snett och tadaaaa ramla av bussen. Bokstavligt. Blickar som säger ojojoj vad pinsamt, bäst att jag inte frågar hur det gick, hon skäms nog. Ehh ja. Snabbt upp på fötter ställer mig och väntar. "Hur gick det? Det kunde gått illa lilla vän" hör jag bakom ryggen. Liten tant med gräddbakelse (vitt lockigt hår) ser oroad ut. Jag ler och vill mest att bussen ska komma. Och önskar att jag hade någon med mig att skratta med för att lätta upp den tryckta stämningen jag tydligen skapat på hållplatsen. Mina fina strumpbyxor gick sönder alldeles och mitt knä tittar ut smått ledset och skrubbat ordentligt. Linje 505 räddar mig, byter om i en hast och inser att det snabbt blir en röd och gul fläck på den vita byxan. Fint. Ber handledaren om ett plåster. Av princip är jag emot men det ser ju ganska oaptligt ut onekligen. Han insisterar på att titta. Hey; jag är tillbaka på lekis igen.

Ensemble, c'est tout

Åh. När jag traskade ut igenom sjukhusets dörrar igår var luften alldeles krispig. Drog djupa andetag. Från spårvagnens fönster såg jag kungsparkens trädkronor sila igenom ett gyllene ljus som speglade sig i vallgraven. Det var oerhört vackert och jag fylldes av en lycklig känsla. Kliché kliché. Men det var precis vad jag behövde. På bussen upp för backen hamnar jag mittemot en adonis med en rubiks kub. Han ser ut att dona planlöst med den, inte så intresant. Sedan, drar han på tempot, och innan bussen arbetat sig upp för backen var han klar! Klar! "Shit va snabbt" utropar jag och inser sedan att jag nu avslöjar att jag stirrat, på kuben och på hans fina ansikte. Han möter min blick och ger ifrån sig ett överraskat skratt. Han hävdar att det kanske var rekordtid. Jag måste av. Jag förstår att han memorerat diverse lösningsdrag på internet eller liknande. Men det spelar ingen roll. Han skulle vara något för mig, ack oh ve han lämnade mitt liv med buss 16. Kvällen avslutades med fransk film, "Tillsammans är man mindre ensam", den lät mig få tillbaka en liten dutt av känslan jag fick när jag läste boken. Underbart.

My very public addiction

Detta är väldigt vackert. Facebook och manskör i ett. Hur bra kan det bli?

Framtidstankar med darr på underläppen

Ögonen rinner och jag är hysteriskt trött. Sömnen har inte infunnit sig som den brukar denna veckan. Lite nattsudd men också försök till ordentlig sömn. Det har gått sådär. Det har verkligen varit en lugn vecka i skolan men på något vis har den tagit på krafterna ordentligt. Idag infann sig en känsla jag lite väntat på, lite fruktat, lite önskat. Under föreläsning om hur man hanterar en sepsis (på ickenördsvenska bakterier i blodbanan, blodförgiftning) slog sig känslan ner; jag måste kunna detta. Jag får aldrig stå handfallen om jag ställs inför en sån här patient. Jag måste kunna detta i sömnen, som ett rinnande vatten. Allt som skall göras innan man sätter in sitt älskade Zinacef plus en dos Nebcina, nej se du en dos aminoglykosid har ingen dött av. Nu kan jag inte längre tänka att jag lär mig för tentan, jag vill inte ens tänka så mer. Jag skäms när jag tänker på mina anatomikunskaper, men allt jag mosade in då i min lilla överaktiverade hjärna som var full av kaffe och fylld av avsky för ostkaka (well jag gissar en del förstår...) rann ut så fort det tentaresultatet kom. Med marginal godkänd . Nu vet jag ju knappt vad som är femur och humerus. Panik. Förövrigt inföll dagens roligaste kommentar då föreläsaren pekade ut "Du där i den röda tröjan".

Skrattar så jag gråter på biblioteket

I have seen the rain eller något liknande

Tre år i Göteborg. Jag trivs förträffligt och kunde inte valt en bättre stad. Men det regnar en hel del. Faktiskt mer än vad jag kunnat ana, när man inte tror att det kan falla mer diväteoxid från himlen så öppnar molnen sig lite mer. Idag insåg jag att jag inte ens reflekterar över att det regnar, jag tänker inte ens på att det är irriterande att bli blöt. För vem orkar bli uppjagad över lite duggregn? Eller spöregn när det händer varje dag? Det är bara att bli ett med det. Bli ett. Idag kom regnet med huslig effektivitet. Projekt pimp my Hb kom igång igen och en kålpudding lagades för första gången i mitt liv. Strax ska jag ta ut den andra plåten med vaniljlängder. Detta gjordes samtidigt som jag läste vårdprogram om infektioner i centrala nervsystemet. Nu är jag värd en Long vodka hos AC.

Mäds Mikkelssen slurrrrp

Jag har en inte så hemlig crush på dansken nummer ett. Jag erkänner. Sedan jag först skymtade honom i Reijseholdet (Mordkomissionen) så har jag känt ett litet pirr i magen när jag sett honom i tidning och på televisionen. Det spelar liksom ingen roll vad han gör. Att filmen "Älska mig för evigt" är så hemsk eller att "Efter brylluppet" är så sorgsen men ack så stark. Jag vill ha honom själv. Hohoho.

Veckans...

roligaste ord: fiffikus
antiklimax: att vara så nära att få göra en lumbalpunktion
film: "Korridoren" från 1968 med Per Ragnar
äckligaste: tropiklabs mask- och parasitsamling
kick: att ronda patient för första gången
dryck: öl
insikt: de bästa karlarna ÄR verkligen upptagna
köp: some lovely shoes
stämningshöjare: faecestransplantation...
färg: vit
återkomst: pluggfascisten i mig
besvikelse: lägenheten tillföll inte mig
trevliga: att jag nu ska hämta S på stationen som kommer ända från Luleå

En doft av läder

Jag springer fram och tillbaka mellan avdelningarna, lyssnar och klämmer på patienter. Har nästan helt kommit över stadiet nejnejjagskaintestöradeliggerjuochsoverellerverkadejulitetrötta. Är det positivt eller negativt? Men de flesta försår ju att vi måste lära oss. Mer rassel och ronki åt folket. Måste kanske klargöra att jag frågar om lov först. Ämne uppe på diskussion idag är läkarstudenters hypokondri. Att vara i fasen att faktiskt ha koll på vad som är normalt och inte i status, att känna efter, att hela tiden tolka symptom, mest på en själv, samtidigt som man inte har riktig koll är inte bra för psyket. Detta verkar vara utbrett bland oss. Att faktiskt ifrågasätta professionen trots undersökning känns olustigt.

Förövrigt har jag blivit kär i en väska som inte tillhör mig. Men den är så perfekt. Och luktar så gott.

Bitchexpedit IRL

Har du lyssnat på roll on i p3? Ja då har du säkert stiftat bekantskap med bitchexpediterna Ansi och Mona. Jag kan meddela att de finns även irl. Låtom oss aldrig mer handla på benetton. Jag och AC handlar varsin ullkofta där, båda inser att det inte var ngt vidare köp, ganska trist (som så i stort sett allt de har i butiken). AC går vid gott mod till butiken för att utnyttja det öppna köpet. Men se där går hon bet. Ljudlig suck från bitch som utbrister att hon får stor lust att inte ta tillbaka koftan då den var lite skrynklig. Ull? Skrynkligt? Vad? Fortsätter att mala om att det är en förmån att få ta hem och prova. Att hon vet att hon låter som en morsa medan AC rätt så förolämpad tusen gånger ber om ursäkt. Koftan blir iallafall returnerad. Jag laddar stenhårt på vägen neråt vasagatan dagen därpå. Traskar in i butiken och ser direkt att kvinnan bakom kassan spänner ögonen i påsen jag bär på. Jag ber vänligt men bestämt att få lämna tillbaka detta plagg. Mmmm. Expediten lägger upp koftan, stryker med händerna över den och knäpper alla knappar. Mmmmm. Så tittar hon upp, men ett litet leende på läpparna som ungefär såg ut som om hon talade till en tioåring: "Ett litet tips till nästa gång bara, kan du vika ihop koftan?" Stor svårighet att hålla sansen och jag kläcker ut mig att jag inte ens har plockat ur den ur påsen hemma. "Jahaja, så det skulle vara någon av mina biträden som vikt ihop den så här slarvigt? Nehej det tror jag inte". Denna människa vill nog helst vara vd på ett multinationellt företag. Tror jag. Ridå. Jag träffar hellre på dom på radio.

"Allt som är ditt"

Det är inte utan att man blir lite trött. Detta är en man som tydligen inte vet vad han talar om, och se skräcken i mitt öga när jag förstår att han är försvarsadvokat. Fifan. Jag är djupt tacksam att han inte är domare iallafall. När blev det så att polisen lägger ner alla brottsmål där till exempel offret inte kan peka ut gärningsman? Det verkar ju dock vara "normen" vid våldtäkt och endast detta brott. Hur blev det så? Och han snackar skit, en majoritet av de anmälda våldtäkterna har begåtts av män som är bekanta med offret. Sedan har han en poäng med att det är svårare att fälla någon om anmälan kommer sent. Rätta mig om jag har fel.

"Lukta är ett viktigt diagnostiskt moment"

Här har jag spenderat två dagar bland petriskålar, chokladagar och bakterier i alla dess former och slag. Räknar kolonier på löpande band och tycker lite att det räcker att hålla i skålarna utan handskar. Den blå labbrocken helt utan form då erbjudandet om litet pappersskärp uteblev denna gången svallar ut över stolen och golvet. Den ger lätt andnöd om man inte kommer ihåg att liksom lyfta lite på den innan man sätter sig ner. Mikrobiologen berättar glatt att man måste använda sig av näsan för att bestämma vilka bakterier vi har att göra med. Lukta. Ska jag tänker jag? Folk luktar. Ska jag? tänker jag igen. Hum. Jag luktar. Det tänker jag inte göra igen. Fy tusan för staffarna de var inte att leka med. Och tydligen ska det gröna pseudomonasslemmet lukta smultron. Kanske en skål med smultron som stått under diskbänken och ruttnat i cirkus 3,5 månader. Då skulle jag kunna skriva under. Idag pratade vi om sputumodling, någon som hostat i ett rör. Mmmm. Hostar man direkt i röret undrar jag försynt då tanken på att jag skulle behöva hälla över någons upphostning i ett rör gör mig lite otrevlig till mods. Mikrobiologen ler och säger att det är ju enklare för patienten om man slipper sikta. Men medger att det kanske inte är världens fräschaste prov. Puh, även mikrobiologer är mänskliga. Fast jag har svårt att se mig i det yrket. Trots aktiv övetalning och promotion.

Ovårdad klädel?

Jahaja. Varför försvinner alla strumpor jämt under sommaren? Jag använder ju inte ens strumpor på fossingarna då utan kör knulp-sandaler som allväderskor ju. Och jag tvättade helgen så lådan borde inte vara tom. Så, kan någon svara mig varför jag får se ut så här idag?

Pärlor för svin

Jag hade ingen aning om att man inte fick bada med pärlörhängen. Eller ens duscha. Jag som har haft mina på mig jämt och dygnet runt till vardags. Nu är en kär pärla borta. En pärla jag fått av farmor, som i sin tur fått dom av farfar i bröllopsdagspresent för många herrans år sedan. Jag blir lite sorgsen vid tanken. Efter denna lite tragiska incident hör jag från flera håll att det är sånt man bara vet. Jag visste inte.

It overtakes me

Har precis kört iväg nästan 10000 till min far som jag lånade för att kunna betala hyran i somras. Aj. Det gör ont. Jag undrar återigen varför jag inte åkte till Norge för att jobba istället för att slava i Sverige. Waj waj waj? It overtakes me helt enkelt. Säger man så? Jag tycker det låter bra. Men jag kan ha fattat fel.
Jag förstår inte var pluggfascisten i mig har tagit vägen. Jag borde verkligen iallafall sortera alla papper som ligger utspritt i min lilla låda till lägenhet. Och lära mig något av det. Fast det känns som om jag kan det. När inser jag att jag inte kan? Borde vara snart. Det är dags att lägga i ett kol tror jag. Jag är lite smått inkapabel till att lära mig om alla små bakterier, gramnegativ? Jahaja. Anaerob? Nähä. It overtakes me.
Förresten hade jag ett finger, eller kanske fem, med i spelet på en liten text som publicerades i gårdagens nyheter . Med bild. Lite stolt.

"Hjärnan och prostatan är väldigt lika"

Har under tre dagar drillats i allt vad infektioner och antibiotika kan innebära. Utlokalisering på mindre sjukhus än SU gör underverk med engagerade handledare och trevlig klinik. Vilka förlopp man förväntar sig och vad som avvikit. Att blododling är ungefär det viktigaste man kan göra. Att hjärnan och prostatan är mycket lika organ, tro det eller ej. Att andningsfrekvens är otroligt viktigt för folk kan faktiskt dö snabbt. Har stuckit in en pinne i ett sår och knackat på ben. Knack knack. Abscesser i lungor och CNS. Aids och tb. Urosepsis. Meningit. Missbruk. Jag känner mig helt matad med information och jag älskar känslan att jag faktiskt kan dra egna slutsatser av anamnes och status. Lite iallafall. Alla säger väl så just nu men infektionsläkare verkar najjan. Yeah. Och jag är faktiskt ganska duktig.

Husmorsvecka aka pimp my Hb

Jag inleddde veckan med att handla mat. Storhandling. Något som inte gjorts i Kattans hushåll på 3 sommarmånader i stort sett. Skåpen var tomma och jag var utan både havregryn och rågflingor. Detta har resulterat i ett matlagande av sällan skådat slag. Höjdpunkterna var fisksufflén med ärtor som avnjöts i onsdags kväll, så god att det inte finns ord samt gårdagens porterstek som jag och AC påtade ihop. Timjankryddade klyftisar badade i såsen som faktiskt blir himmelsk, det är såsen man vill åt. Att få använda uttrycket "vända på steken" gör det hela lite roligare. Denna köttoffensiv är ett led i att få upp mitt alldeles för låga Hb, broccoli doesn't seem to do it for it helt enkelt.

Förövrigt har mitt lite osäkra inredningsego fått sig en rejäl boost. En inredningsdesigner berättade på televisionen att det vita är på väg bort och allt pyntat är på väg in. Check tänkte Kat. Att brunt är höstens heta. Check. Gärna mjuka ombonade material. Check. Sedan såg jag minsann en rosa sammetssoffa skymta i repotaget. Check. För ett år sedan fixades detta. Nöjd.

Vykort till päron anno 1993

Min bror har precis utsett mig till världens sötaste, när jag var tio. Här är ett vykort jag skickade hem till päronen från mitt första scoutläger. Jag hade inte glömt tvålen, men tappat bort kniven och skeden. Och herrejisses, jag var morgontrött redan då.

Älskade T9

"Ska vi åka till Ica Nazi idag?"
"Åh, det var verkligen jätteröv!"
"Tjänster och hemtjänster vettu..."

Har ni fler tips på vad man gärna ändrar innan man skickar iväg ett sms?

I don't sleep well at all

Somnar för sent och inte ens rosa öronproppar hjälper mot chalmers nollning och orosfjärilar i magen. För övrigt har jag aldrig varit så trött efter ett sommarlov. Kanske för att det inte är ledigt eftersom man jobbar fram till en vecka innan det är dags att sätta sig i föreläsningssal igen eller dra på sig pjamasen och lalla runt som en svans på avdelningen. Fast missförstå mig inte, praktik är det som gör studierna värda. Jag blir pepp. Ska bara lära mig lite antibotika och indikationer så jag slipper bli röd i ansiktet (det är inte så snyggt mot vitt, tacka vet jag grönt) nästa vecka på utlokalisering. "Makrolidvankourinkoncentration vad sade du?"

Shopping spree

Jag var bara tvungen. En ytterst opraktisk liten kofta i grått med kort ärm från Numph. Tillhörande svart skärp. Men fantastiskt söt. Och lite för dyr för att ge ro i shoppingmagen. Den röda kappan från samma märke fick jag AC att köpa, någon var ju bara tvungen att ha den kände jag. Fick lite kramp i magtrakten av tanken att jag aldrig skulle få se den igen. Kommer jag över den i svart i rätt storlek så är lyckan total.

Tjänster och gentjänster (for the mård)

Katbat's chokladtryffeltårta (även känd som baksugstårtan)

3 dl socker
2 ägg
100 gr smält smör
4.5 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
1,5 dl vetemjöl
1 nypa salt
3 dl grädde
400 gr mörk choklad (nåde den som använder blocket..)

Rör socker och ägg. Rör ner kakao, vanilj, mjöl och salt i det smälta smöret. Rör ner i äggsockerblandningen. Bröa en tårtform och grädda i 175 grader celsiusar 25-30 minuter. Bryt sönder chokladen och lägg bitarna att smälta tillsammans med grädden i en kastrull på låg värme. Ljuvlig doft av choklad ger här välbefinnande till envar. Häll tryffeln över den gräddade bottnen. Låt stelna, minst 6 h. Den blir nästan bäst dag 2. Servera med hallon. Att pudra kakao över ger lite flärd.

Livsnjutaren i gasen

Kaloriråd att sätta upp på kylen:

1.Om du äter något när ingen ser det, innehåller det inga kalorier.
2.Om du dricker en lågkaloridryck och äter en chokladkaka, kommer
kalorierna i chokladen kvittas mot lättdrycken.
3. Om du äter tillsammans med andra, räknas bara de kalorier som du får
i dig utöver vad de andra äter.
4.Mat som intas av medicinska skäl (t.ex. toddy, varm choklad, glögg, rödvin eller konjak) räknas ALDRIG.
5.Ju mer du göder dem omkring dig till vardags, desto smalare verkar du själv.
6.Mat ( t.ex. popcorn, chips, jordnötter, läsk och smågodis) som intasnär man ser på film, video eller lyssnar på musik, innehåller inga kalorier, eftersom den inte intas som mat eller föda, utan som en del av underhållningen.
7.Kakbitar och småkakor innehåller inget fett ifall de bryts sönder
och äts upp bit för bit, eftersom fettet förångas när kakan bryts sönder.
8.Allt som slickas från knivar, slickepottar eller skedar medan du lagar mat innehåller inga kalorier, eftersom det är ett led i matlagningsprocessen.
9.Mat med samma färg har samma kaloriinnehåll, t.ex. tomater och
jordgubbssylt eller champinjoner och vit choklad.
10.Mat som är frusen innehåller inga kalorier, eftersom kalorier är en
värmeenhet.

Våga vägra fullkorn och en ost med smak av faeces

Gah. Nej, det är inte gott med fullkornspasta. Jag tror att folk försöker övertala sig själva om att det är fantastiskt eftersom det kanske är lite nyttigare. Men nyttigt är ett relativt begrepp enligt mig. Dessa gryniga mjölbitar kan förstöra vilken fantastisk sås som helst, hur mycket parmesan man än häller på. De smakar som rågmjölsgröt, fast med helt fel konsistens för att vara gröt. Har man det i en matlåda som man faktiskt är så tvungen att ha som student och gladeligen ställer in den för värmning i en mikrolåda blir den dock som gröt. Och den fräscha pastasmaken man får av barillas härliga lyxiga pasta är liksom inte alls närvarande. Nej. De lila paketen är nu slängda. Jag har bestämt mig.
Igår inmundigades ost jag fick i present av E. Han hade blandannat bett att få en bit av den konstigaste osten de hade på Linnégatans ostaffär. Det var tydligen en Livarot som såg ganska aptitlig ut, en kittost av en ganska hård karaktär. En tugga togs och den kändes ändå ganska mild. Men ack vad jag förtog mig. Smaksensationen var enorm. Först lite som gödsel i min mun. Sedan något som kunde liknas vid faeces. Bajs. Faktiskt. Det kom tårar av ren chock. Det torde finnas folk som äter denna, undrar om man kan lära sig tycka om den? Som jag har lärt mig älska öl och tycka om broccoli? Den ligger i min kyl och då jag brukar säga att ost är Guds gåva till mänskligheten kan jag ju inte slänga den. Speciellt inte nu när den var en present. Eller?

Då jag fått en del gissningssvar på tidigare dialoginlägg skall jag avsölja härligheten. Ja, ni hade rätt. Det var en Dr Slemmo. I'm in chock.

Kanske hade gått att lära mig after all

Så går en dag från våra liv, och kommer aldrig åter

Eller ett år. Jag fyller år idag. Jag kan inte säga att jag bryr mig så där jättemycket faktiskt. Jag känner mig snarare ung i min bekantskapskrets, lite som ett barn. Fast det är såklart lite roligt också. Funderar lite över eventuellt tårtbak och året.

1. Jag har flyttat till en svindyr lägenhet som känns lite ovärd och har därför börjat fundera på ny flytt. Insett att läget nog inte är allt, nu när man ändå blir utplacerad över stan och utanför. Borås here I come.
2. Har slutat lägga till "men jag har bara läst x termier så jag kan ingenting än" när folk frågar vad jag studerar. Börjar växa in i vad ska man kalla det, rollen? som kandidat. Insett att det här ju kommer fungera. Jag är glad för det är roligt.
3. Jag har återigen insett efter en klippning att mitt hår fortfarande inte gör som jag vill. Hur kan något som är så rakt inte vara rakt när man vill?

Guess who...

"-Har du pojkvän?"
" -Nej, inte för tillfället."
" -Då kanske jag ska passa på." Avslutas med ett skratt och ett brett leende.

Tänkte att vi kunde leka en liten gissningslek. Vem sade detta? Jag kan lägga till att jag är ganska så arg.

Knak.

Somnade med huvudet böjt mot väggen. Aj. Stelt. Knak. Förresten går jag på kaffeavvänjning. Igår gick det bra. Idag mindre bra.

Trycka på rätt knappar...

Det är helt sjukt och bort i helvete vad man ska behöva göra och jobba för att få en enkel tid på vårdcentralen där jag är listad. Och säkert på alldeles för många andra också för den delen. Detta är tredje försöket. Jag har laddat i en vecka. Det tar 3 h innan de ringer upp. Först säger de att akuttiderna är slut för dagen och att de inte får boka in på de tiderna andra dagar. Nähä. Gå til axessakuten. Nej tack där har jag redan varit. Jag behöver inte en akuttid. Bara en tid å en remiss. Tack. Drar symtomen, vet vilka knappar jag ska trycka på. Jag låter bestämd och lite ledsen. Tid bokad.

Trött

Well. Trött Kat ger kort beskrivning av helgen.
Jobb fredag kväll och lördag dag med alldeles för lite sömn emellan beroende på att jag varit så smart att jag glömt att trycka på ett dörrlarm. Sedan direkt till Way out west. Grymme. Lycka. Besök av syster. Födelsedagsmiddag. Filmtitt. När Syster lämpats av på stationen direkt till pubquizzet där vi (laget 57 varieties) kom på delad första plats!! (Dock utslagna på utslagsfråga...) Många quizz har det blivit, men alltför många andra plats...Nästa måndag tar vi det hos biskopen!

Kajka runt eller Un con francais

Det tog ca en timme att ta sig hem från jobbet idag. På grund av att den gamla trotjänaren (eller kanske inte..) Västtrafik bestämt sig för att "göra spåren raka och snygga till dom lite" så går inga vagnar hem, och man måste åka buss. Buss=biljett. Biljett=dyrt. Därför åkte jag runt halva stan. Helt normalt. Verkligen. Något som inte är normalt var fransmannen på vagnen, hög som ett hus, eller totalt omedicinerad för någon åkomma, som spännde ögonen i mig på ett sätt som någon som inte jobbat på psyket skulle bli skrajs av och drog någon långlång harang som jag efter 7 års franskastudier inte lyckades förstå vad det handlade om (inte för att det säger så mycket om honom utan mer om mina i stort sätt obefintliga franskakunskaper). Men Kat stirrade tillbaka. Han tystnade. Skakade på huvudet och gick av. Resten av folket på fordonet tittade ner och låtsades som om det regnade. Förresten så är Sverigeshopping för norrmänn något som kan liknas vid Vietnamshopping för svenskar. För det har L sagt.

Repeat: Back in your head

Det är inte härligt.

Jag inser till min förskräckelse, ve och fasa, att jag har lagt mig till med göteborgshumor.

"Det är så vackert här.."

"..nästan som en tavla" som Håkan Hellström sjunger. Idag insåg jag att jag har drygt 10 min cykling till havet från jobbet. Känns bra så här andra sommaren där. "Men vädret har ju inte varit med oss förrän nu" som jag uttryckte tidigare idag och blev kallad pensionärsaktig. Jajja, jag samlar tantpoäng på löpande band här, pelargoner och hårläggningsväska typ. Marholmen is en liten bit av himlen. Platta klippor man faktiskt kan slappna av på, bad, sol, en Kaka som kommer med sallad från nya Da Matteo (grymme by the way, och vad ska jag göra för att inte stå i skuld?) och som avslutning en cykeltur hem. Mm ögonen känns härligt som sandpapper. Blink blink. Göteborg är en god stad.

Litet paradis

En vän har lockat sin brittiska pojkvän till Sverige och köpt rött hus med vita knutar i skogarna utanför Skara. Dit bjöds det till inflyttningsfest i helgen. På med gummistövlarna å sommarklänningen sedan var allt tiptop! En längtan efter en liten men naggande god sommarstuga väcktes i mig. Bara en liten, utan rinnande vatten å torrdass skulle duga. Gärna inte längre än en timmes färd från stan. Någon som har tips? Det enda negativa med stället var mördarmyggen (ja det är den nya flugan hehehe) de så kallade översvämningsmyggen som biter värre än andra mygg. De hade fullkomligt invaderat stället och jag uppskattar mängden myggbett till ca 100. För övrigt har jag denna helg lärt mig att det finns folk som bor utanför Grums, mellan två svinerier. Det kan nog inte lukta värre än så. Eller?

På runda fötter

Solen fick för sig att visa sig på gårdagen. Tanken på att åka hem efter jobbet var inte så pleasant så jag drog ihop ett litet tappert afterworkgäng beståendes av körfölk. En solig Linnéterass var vårt hak för kvällen. En öl, blev två öl, blev tre öl..blev...Nästan oförskämt trevligt hade vi, så till den milda grad att när vi efter 6 h fick för oss att gå vidare till Lokal säger hovisen att vi inte alls får gå. Vi var ju trots allt gästerna som hade absolut trevligast på stället. Vill vi tro. Någongång under kvällen gav min gylf upp men efter en liten rokad av klädesplagg kunde vi välklädda rulla mot Lokal. L beställde en drink med en hel myntabuske i.

Simpsoniserad!

Jag var tvungen att simpsonisera lite så här finns Kat Simpson till eder tjänst!

Lobotomerad- ångest times 100?

3 tiparol ret 75 mg
6 panodil 500 mg
3 fenantoin 100 mg
3 zyprexa 5 mg
4 oxascand 15 mg
3 cipralex 10 mg
1 cymbalta 60 mg
4 nozinan 25 mg
1 dimetikon np 200 mg
1 st zopiklon 7,5 mg

Nu har jag inte läst psykiatri än, men är det inte fasligt mycket meduciner?

Bröllopsklockor

Hectic day. Kämpade med att få håret som jag ville. Naglarna har aldrig varit snyggare än med S's snygga frenchis som hon fixade på mig (jag som annars är väldigt nöjd med att kunna skylla på det blivande yrket och framföra att man minsann inte kan ha några naglar att tala om det blir ju så oerhört ohygieniskt då). På med klänning som inköpts i Rom, brun med mönster av diplokocker på. Pricken över i:et blir det röda läppstiftet som jag mycket sällan kan hålla mig ifrån. Allt blir lite mer fest då. Mycket snyggt. Igår gifte sig darling's S och I och N fick sin E. Nej, jag kunde inte välja bröllop. Det gick bara inte så det fick bli ett bröllopsmaraton. Solen skiner från en klarblå himmel och vinden grabbar osmidigt tag i klänningen min. Marilyn Monroestyle bakifrån kan man säga. Vi kan också kalla det rumpchock med vita bomullstrosor dagen till ära för bröllopsbesökarna som traskade bakom. Det skrattas. Jag skrattar med. Naturligt försvar. O erbjöd sig att stå bakom men då blåste det upp framifrån istället. Kan vinden bestämma sig kanske så man kan få behålla sin kvarvarande stolthet? Jag önskade mig i mitt stilla sinne såna där tyngder man hänger i dukar utomhus. Brudgummen S var mäkta stolt över sina randiga, handsydda PaulSmithstrumpor som finfint matchade den bruna kostymen. Classy as always. Det gick åt tre näsdukar under vigseln jag närvarade på. Och linneservetten under middagarna fick hjälpa till den med, emotionally incontinent that's me. Det är så vackert att lova en annan människa trohet livet ut. "Dit du går, går också jag". Det var en underbar dag.

Sprängmedel eller Snigelspår III

http://www.tjuvlyssnat.se/sodra-sverige/%e2%80%9dde-ar-ju-sa-snabba-de-jaklarna%e2%80%9d


Fniss.

Ni får säga till om det blir tjatigt med snigeltema. Men jag måste få bearbeta de små liven.

Abstinensklåda major

Vad är det som har hänt? Fäjsbook ligger nere. I flera timmar. Ända seda jag vaknade imorse eller det kanske var runt middagstid... Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag överleva? Solen? Ut i solen? Jag har gått och blivit rädd för denna stora bländande skapelse som nu faktiskt visar sig på en blå himmel. Jag vet inte vad jag ska göra med den. Har ju vant mig vid att sitte inne och stirra på "my precious" (macen) medan jag lyssnar på det där blöta som dränker allt i dess väg. Även humöret. Sitter som på nålar. Funderar på skadliga UV-strålar och inser att jag inte längre har någon lust att steka. Jag vill aldrig se ut som en av de medelåldriga kvinnorna på HM i Västerås som året runt ser ut som om de varit på Mallis, überrynkiga och med hak/halshud som hos en sköldpadda. Fladdrande. Har jag blivit gammal? Mogen? Hypokondrisk har jag alltid varit så det kan inte vara den sida som kommit till. Kankse bara ska ta och smörja in mig med spf 30 med zink som KB, så man faktiskt är blekare när man kommer hem från stranden än när man åkte dit.

"Den du med smör på!"

Min mor är ganska söt. När jag igår klev in i deras hus, och slängde in väskan i rummet där jag brukar sova låg det en hadduk med chokladbitar på där. Som på hotell. Mer hotellfeeling åt folket känns som ett nytt slagord. Fast jag har väl jobbat på ganska bra när min lilla "låda" till etta blivit utnämnd till KatBat's B&B. Kankse borde börja ta betalt så man har råd med de där j**la 4300 i månaden. Eller så flyttar jag till landshövdingehuset i Majorna. Ge mig en sån lägenhet nu! Plus 10 kvadrat och minus 1000 i månaden. Please. Har insett att läget nog inte är allt. Speciellt inte när tvättstugorna inte gått att ta sig in i på sisådär 2 veckor. Den gula postitlappen som berättar att det tyvärr inte går att boka för tillfället skrattar åt mig när jag går förbi. Tur att man kan paniktvätta på jobbet. Acceptabelt?

Nu över till något helt annat. Står på Vasaplatsen och hör detta ganska vanliga uttryck:
"Åh han är så söt att jag skulle kunna äta upp honom!" Det känns onekligen scäry när någon säger så om ett litet gulligt barn som man egentligen gärna vill hålla i och kanske mysgosa med. Inte äta för tusan. Jag undrar vad de stolta föräldrarna tänker. Blir man glad när någon säger så om ens lilla charmtroll? Eller kommer beskyddarinstinkterna fram. Nejnejnej här ska inte ätas någon. Eller något. Tell me. Ett uttryck som blivit legitimt som inte borde vara det enligt Kat.

What an intriguing thought!

Nu drivs Sverige av vikarier. Överallt. Jag tycker att det är en kittlande tanke, eller verklighet kanske jag ska säga. Det leder till någon sorts gemenskap mellan yrkeskategorierna *kliché kliché*

Och det fungerar! Eller?

Nausea eller Snigelspår II

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=672285

Läser dn till frukost. Låter halva frukosten stå efter detta. Nu börjar det bli absurt. Den bilden vill jag aldrig mera se.

4 down, 3 to go.

Jag tycker att det skulle vara ypperligt trevligt att få ut lön från extrapass man tar direkt i handen. Vad sägs? Skulle onekligen locka mer att ta på sig en vaknatt eller ett extra dagspass. Fast nu gör jag ju det ändå, skälen är: det regnar ju bara kan lika gärna jobba, jag har inga pengar så jag kan ändå inte roa mig, jag och mina vänner är aldrig lediga samtidigt, buhutrist. Så nu är jag inne i en 7dagaristräckarbetsperiod men det går förvånansvärt bra, än så länge. När man får höra att man ser så snäll ut kan man stå ut med det mesta. Frågade om jag bara såg snäll ut eller om jag också var snäll. Svaret var mer flytande.

Veckans lärdomar:
(1) man kan få ont i huvudet av människor som pratar konstant
(2) man kan få ont i huvudet av människor som pratar för högt
(3) man kan få otroligt ont i huvudet av människor som pratar konstant och för högt
(4) att tro att ibuprofen den gamla trotjänaren som fungerar "mot allt" skulle lätta på dunkandet i huvudknoppen var felaktigt.

Skönaste kommentaren på jobbet uttalades då vi uppvaktade ett födelsedagsbarn med blommor och bakelse: "Tur att man inte är spion!"

"Ständigt denna Vessla..."

Ingen risk. Hon smyger omkring och det känns scäry. Står och lyssnar utan att säga varken hej eller till. Men nu har hon semester. Förresten verkar alla chefer heta Eva. Eller? Eva och Göran.
Mina tårkanaler har fått spel idag igen. Och nu menar jag inte att jag gråter, nej nej jag är vid ganska gott humör. Men ögonen rinner, speciellt mitt högra. Jag är inte allergisk, jag har nog bara överaktiva tårkanaler. Men ger jag mig ut och cyklar tillexempel, då ser jag väldigt sorgsen ut när jag kommer fram. Det brukar jag hjälpa upp genom att skratta till. Brukar fungera.

Helkräjsi

-" Det är en djävulsk sjukdom jag har! Att just jag skulle drabbas..."
- "Vill du ha lite kaffe?"
- "Jaaa."

På jobbet en helt vanlig dag. En helt vanlig konversation mellan mig eller någon annan i personalen och en boende (se nedan för referens). Man hör detta i olika varianter ungefär hela dygnet, man skulle kunna säga konstant. Små sår som knappt syns är livsfarliga av typen jagdörikvällsår. I korridoren tror jag snart att det bildas ett litet men naggande gott dike där denna mkt ångestfyllda människa vandrar fram och tillbaka. Nozinan sätts in i fler doser med resultatet dimmig blick, sluddrande tal, ragglande gång och en människa som knappt orkar sitta upp. "Ni kan väl ta tempen på honom" säger jourhavande ssk. Ehh. Vad sägs om ngt mer anxiolytiskt kanske? säger jag lite försynt, man vill ju inte vara en besserwisser och vad vet jag egentligen? Men ingen lyssnar. För jag är bara en sommarjobbande uska. Det gör ont i mig av detta lidande. Tragikomik.

Av med det gamla

Igår klippte jag av mig typ 2 dm slitet hår. Det är helt fantastiskt. Resultatet kan skådas till vänster. Nej jag menar höger. Lär mig aldrig. Min frisör utför skalpmassage efter hårtvätt. Jag somnade. Det är ett gott betyg. Idag har marken torkat upp för första gången på 3 veckor. Skojar inte. Götlaborg e la härligt. Drar till staden som nu har invaderats av norrmän ikväll för att hälsa på A. Minisemester here I come. Regnstället har dock åk tmed ner. Vågar inte tro på solen. Det var väldigt korta meningar. Beror på trötthet efter kaféjapankvällochtidigjobbmorgon.

Same shit?

Jag jobbar som undersköterska på ett äldreboende för psykiskt sjuka. Vi kallar dom som bor där för just "boende". Smaka på ordet. Boende. Patient fungerar inte. Inte heller brukare. Idag råkade jag säga patient inför chefen. Ajjabajja fick jag höra. Nu ska vi vara politiskt korrekta. Boende.

Snigelspår

Jag cyklar sicksack mellan sniglarna på asfalten utmed stora bilvägen. Jag cyklar med ansiktet ner i marken för att jag inte ska råka cykla över slemhögarna. Men rätt som det är händer det. Schlaffs. Illamående. På morgonen från ena diket, på kvällen tillbaka igen. Mörka fläckar på asfalten påminner om alla sniglar som fått sätta livet till. Moahaha säger jag tyst för mig själv.
När jag var en liten flicka vägrade jag gå uppför stigen till stugen om det låg en snigel där. Yngsta barnet blev buret. Flera år senare var jag på hajk. Under vindskyddet sov vi gott framtill att jag vaknade på morgonen och observerar, ve och fasa, slem på sovsäcken. Snigelspår som ledde ner i min sköna varma kockong. Panik utbryter.
Jag klarar av mycket, dissektion under anatomin, bajs på jobbet och obduktioner (nåja hjälpligt iallafall). Men sniglar i alla dess former får mig att vilja kräkas. Tydligen är det effektivaste sättet att bli av med dom att skaffa en anka ty de äter sniglar med god aptit.