TIllbakavänd

Den tar sig! Veckan alltså. Sedan förra inlägget har jag lyckats med blodgaser även på svårt sjuk och orolig patient. Jag kan det här... Nu är det dags att få ihop outfit inför helgens maskerad samt packa lilla weekendväskan. Jag och syster kommer bli festens sniggaste, trust me.

Avig värre

Var så himla pepp efter helgen, ville tillbaka till avdelningen och göra bra ifrån mig. Dagen har dock resulterat i att det inte fanns någon patient att skriva in, väntade hela eftermiddagen på patienter till de tomma sängarna. Läste lite i LM och lyssnade på när min ytterst förkylda handledare snöt sig och dikterade epikriser med mycket nasalt läte. Kedjesnusade. Dagen innehöll också mina första 3 blodgaser någonsin. Alla misslyckade. Tjurig. Avig. Imorgon bannemej.

Ljuva söndag

Helgen har gått otroligt snabbt, shoppat lite *ajajaj på buy nothing day* och sovit mycket. S och I på besök i stan och jag var inte sen med att föreslå söndagmiddag på Sjöbaren i Haga, lite av favoritrestaurang här i staden. Fisk, gott och inte alls så pretto som vissa restauranger kan vara. Här avnjöts fiskgratäng som lade sig fint i maggen. Efterrätten bjöd jag på hemma i mitt nystädade hem som jag kunde stoltsera med bara för att damma och plocka är roligare än EKG. Sannerligen, pepparkaksglassen från Lejonet och björnen blir decembers stora hit. Köp, köp, njut, njut.

Stolt.

Well, kan meddela att jag har framgångsrikt behandlat en benign lägesyrsel med den så kallade Epley's manöver. Min handledare hade bara gjort det en gång tidigare så han tyckte att jag lika gärna kunde göra det själv. Vilken ära. Tog M med mig som stöd och hjälp. En sådan yrsel beror på att en av de små otolitkristallerna i ena balansorganet har hamnat på fel plats och messar med kommunikationen mellan våra två dito. Det yttrar sig så att patienten inte kan ändra läge på huvudet utan att bli jätteyr och en ögonrörelse vid namn nystagmus uppkommer. Men genom att röra patientens huvud i diverse riktningar så hoppade kristallen på plats igen. Dagen efter fanns ingen nystagmus kvar. YEAH!

Diktafån.

Jag och diktafonen är inte vänner. Den är läskig. Den lever sitt eget liv. Dessutom är det scäry att läsa mina diktat inskrivna. Känns ju jättekonstigt att mina ord står där i någons journal. Hoppas att den mkt upptagna men bra handledaren har tid att gå igenom med mig imorgon, skulle kännas fint med lite feedback så att säga innan jag går lös på en tredje patient. Tempot känns ju bra iallafall, fortsätter det så här så lär jag få ihop 10 inskrivningar på 4 veckor. Puh.

Bajsbajsbajsbajsbajs.

"Tack för visat intresse men lägenheten har gått till sökande med längre kötid" Bajsbajsbajs återigen. Nu måste jag vara nära som fått avslag två gånger på liknande fin etta i Majorna på 41 kvadrat och fönster åt två sidor... Gråt med mig. Lid med mig. Tänk er att bara kunna gå över vägen å ha vattnet där, älven men ändå. Ta promenader vid Klippan och Röda sten. Lite ledsen är jag nu. Men en positiv sak är ju att jag får bo kvar med AC som granne.

Idag har mitt slaveri på medicinavdelning börjat, det känns mycket. Det känns totalnytt och jag är rädd för diktafonen. Jag är rädd att jag pratade så tyst, av rädsla för att läkare som satt bredvid skulle höra, att jag säkert kommer få bannor från sekreteraren imorgon. Ska skriva in patienter. Jag tar anamnes och status halvbra. Jag känner mig lite som en bluff. När kommer dom på mig? Vad gör jag där egentligen? Ska man känna så här hela utbildningen? Och kommande yrkesliv?

Under loppet av en vecka har jag både glömt plånbok på coop (de ringde mig och frågade om det var något jag saknade) samt nästan hoppat på spårvagn med soppåsen i handen. Disträ är ordet.

When I woke up sunday morning

Jag missbrukar TV-serier i sängen. Brothers & Sisters, House, Private practice. Det enda som kan få mig att gå upp är min kurrande/åskande mage som vill bli matad. Men bara känslan av att jag kan ligga kvar här under täcket med datorn likt en spinnande katt gör att jag måste. Minns inte senast jag vaknade en dag utan att ha något planerat för dagen. Healthy? I dunno. Det jag vet är att det görs alltför sällan.

En liten trevlig vit lögn

"Hon är nästan färdig doktor och kommer göra ingreppet idag". Ack om det vore så väl, vad härligt att kunna säga så och inte dra till med vit lögn. Men det är väl lugnare för patienten att säga så i guess. JAG kunde iallafall låtsas ett litet tag att så var fallet, att det inte alls är 5 terminer kvar. I övrigt så har det varit en inläsningseftermiddag i flamsets tecken. "En STD (sexually transmitted disease) kommer sällan ensam" är nu sanning och M's kommentar om att "en gravid kvinna kan få hyperpigmenterat område som går från scrotum till naveln" gjorde varenda hudstudent till ett litet skrattande paket på golvet.

Ser fram emot helg utan något mer inbokat än en lägenhetsvisning. Nu håller vi tummarna ännu hårdare än förra gången. Snälla! I need to leave this köldhål till boning. Skulle behöva en brasa mitt på golvet om jag skulle kunna bo kvar.

Bedrövlig(a nissar)

Skumtomtarna har intagit marknaden och jag kan absolut inte hålla mig ifrån dom. Idag avnjöts den första påsen, det är något visst med dom, men det måste vara de rosavita från cloetta. Detta under tiden som vi tittade på bilder till dermo-venero-tentan på fredag. Ett stort framsteg att äta samtidigt I tell ya'.

Jag är inte så flitig i bloggandet har jag märkt. Trötthet och upptagenhet har liksom styrt mitt liv åt annat håll, därav är inte sagt att jag inte sitter vid datorn ändå. Ehe. Rephelg med kören var mycket mysig, sjunga och ha trevligt tillsammans, partaja lite också, är ju verkligen inte fel. Vissa stycken till julkonserterna skulle ju kunna väcka de döda till liv i Vasakyrkan. De som ligger under golvet där I mean. Men jag tror det blir maffigt, minst lika maffigt som förra året, och året innan det. Mer kan jag inte uttala mig om då jag inte varit med längre. Jag vill ha jul. Jag vill ha glögg. Den enda alkoholhaltiga drycken jag får skåpsupa för min syster.

I övrigt har jag insett att det finns en del oskickliga doctors inom kåren. Jag blir så trött. En HSAN kan ju vara på sin plats ibland. Eller var det Lex M?

En liten hälsning till DTK: har du sett att det finns en bloggadress? Jag minns nog vad du lovat. Moahahaha.

"Har alla fikat och kissat?"

"Vad bra, då kanske vi kan börja". Det är så vi spenderar våra föreläsningseftermiddagar. Fikar kakor som våra amanuenser ställer in i salen samt gratis kaffe från automat i samma lokal. De har förstått vad som behövs för att hålla oss iallafall halvvakna. Med riktig mjölk och två tryck på plus-knappen blir kaffet helt ok. Det är sannerligen inte lätt att hålla ögonen öppna fram till kl 17 med lamporna släckta för att "vi ska se bilderna" ordentligt. Puh. Infektionstentan gick superbt! Jag är stolt.

Minne från lördagens galej

Det här var en av halvtidsgalejets höjdpunkter; toastarnas schlagerdänga "Värsta doktorn" är på topp! Texten finns bredvid. Lyssna, lär och njut.

At work: söndagspiff i rosa för sakens skull

Seriously? Seriously.

Åh vad fulla människor är härliga att ha att göra med. Jag går glad i hågen, efter en lång trevlig after work, på bussen vid Järntorget vid elvatiden när en cirkus två meter lång och stor man tränger sig förbi mig och slår till busschauffören. Helt oprovocerat! Seriously. Helt reflexmässigt puttar jag av denna man. Var den kraften kom ifrån förstår jag inte, lilla mesiga veka jag. Polisen kom. Jag satte mig på bussen och ville bara hem till Grey's. Får sedan höra att några andra i mitt sällskap fått avbryta bråk i samma krokar då några lika trevliga människor sparkat en liggande människa i huvudet. Alltså fifan. Seriously. Vilken j**la hjärna tänker dom med? Hade tidigare på kvällen diskuterat hur våldet har förändrats, att man slår för att döda. Smart tänkt att gå på skallen då om man vill göra således, eller bara skada någon för livet. Jag känner inte riktigt att jag får ut det jag vill just nu, jag är bara så förbannad. Och less. Seriously.

Förövrigt har veckan varit bra. Jag har lagt 2 lokalbedövningar och tagit bort två "märken" på patient och kursare. Lite stolt över att min hand höll sig stadig. Alla prickar som förra veckan flöt ihop i en stor massa har under de senaste dagarna faktiskt sorterats i mitt huvud och jag använder uttrycket makula-papullös-bullös som ingenting. Nu ska jag iväg och jobba. Har nada lust. Jag vill krypa ner under täcket och sova bort världen ett tag.