My very public addiction

Detta är väldigt vackert. Facebook och manskör i ett. Hur bra kan det bli?

Framtidstankar med darr på underläppen

Ögonen rinner och jag är hysteriskt trött. Sömnen har inte infunnit sig som den brukar denna veckan. Lite nattsudd men också försök till ordentlig sömn. Det har gått sådär. Det har verkligen varit en lugn vecka i skolan men på något vis har den tagit på krafterna ordentligt. Idag infann sig en känsla jag lite väntat på, lite fruktat, lite önskat. Under föreläsning om hur man hanterar en sepsis (på ickenördsvenska bakterier i blodbanan, blodförgiftning) slog sig känslan ner; jag måste kunna detta. Jag får aldrig stå handfallen om jag ställs inför en sån här patient. Jag måste kunna detta i sömnen, som ett rinnande vatten. Allt som skall göras innan man sätter in sitt älskade Zinacef plus en dos Nebcina, nej se du en dos aminoglykosid har ingen dött av. Nu kan jag inte längre tänka att jag lär mig för tentan, jag vill inte ens tänka så mer. Jag skäms när jag tänker på mina anatomikunskaper, men allt jag mosade in då i min lilla överaktiverade hjärna som var full av kaffe och fylld av avsky för ostkaka (well jag gissar en del förstår...) rann ut så fort det tentaresultatet kom. Med marginal godkänd . Nu vet jag ju knappt vad som är femur och humerus. Panik. Förövrigt inföll dagens roligaste kommentar då föreläsaren pekade ut "Du där i den röda tröjan".

Skrattar så jag gråter på biblioteket

I have seen the rain eller något liknande

Tre år i Göteborg. Jag trivs förträffligt och kunde inte valt en bättre stad. Men det regnar en hel del. Faktiskt mer än vad jag kunnat ana, när man inte tror att det kan falla mer diväteoxid från himlen så öppnar molnen sig lite mer. Idag insåg jag att jag inte ens reflekterar över att det regnar, jag tänker inte ens på att det är irriterande att bli blöt. För vem orkar bli uppjagad över lite duggregn? Eller spöregn när det händer varje dag? Det är bara att bli ett med det. Bli ett. Idag kom regnet med huslig effektivitet. Projekt pimp my Hb kom igång igen och en kålpudding lagades för första gången i mitt liv. Strax ska jag ta ut den andra plåten med vaniljlängder. Detta gjordes samtidigt som jag läste vårdprogram om infektioner i centrala nervsystemet. Nu är jag värd en Long vodka hos AC.

Mäds Mikkelssen slurrrrp

Jag har en inte så hemlig crush på dansken nummer ett. Jag erkänner. Sedan jag först skymtade honom i Reijseholdet (Mordkomissionen) så har jag känt ett litet pirr i magen när jag sett honom i tidning och på televisionen. Det spelar liksom ingen roll vad han gör. Att filmen "Älska mig för evigt" är så hemsk eller att "Efter brylluppet" är så sorgsen men ack så stark. Jag vill ha honom själv. Hohoho.

Veckans...

roligaste ord: fiffikus
antiklimax: att vara så nära att få göra en lumbalpunktion
film: "Korridoren" från 1968 med Per Ragnar
äckligaste: tropiklabs mask- och parasitsamling
kick: att ronda patient för första gången
dryck: öl
insikt: de bästa karlarna ÄR verkligen upptagna
köp: some lovely shoes
stämningshöjare: faecestransplantation...
färg: vit
återkomst: pluggfascisten i mig
besvikelse: lägenheten tillföll inte mig
trevliga: att jag nu ska hämta S på stationen som kommer ända från Luleå

En doft av läder

Jag springer fram och tillbaka mellan avdelningarna, lyssnar och klämmer på patienter. Har nästan helt kommit över stadiet nejnejjagskaintestöradeliggerjuochsoverellerverkadejulitetrötta. Är det positivt eller negativt? Men de flesta försår ju att vi måste lära oss. Mer rassel och ronki åt folket. Måste kanske klargöra att jag frågar om lov först. Ämne uppe på diskussion idag är läkarstudenters hypokondri. Att vara i fasen att faktiskt ha koll på vad som är normalt och inte i status, att känna efter, att hela tiden tolka symptom, mest på en själv, samtidigt som man inte har riktig koll är inte bra för psyket. Detta verkar vara utbrett bland oss. Att faktiskt ifrågasätta professionen trots undersökning känns olustigt.

Förövrigt har jag blivit kär i en väska som inte tillhör mig. Men den är så perfekt. Och luktar så gott.

Bitchexpedit IRL

Har du lyssnat på roll on i p3? Ja då har du säkert stiftat bekantskap med bitchexpediterna Ansi och Mona. Jag kan meddela att de finns även irl. Låtom oss aldrig mer handla på benetton. Jag och AC handlar varsin ullkofta där, båda inser att det inte var ngt vidare köp, ganska trist (som så i stort sett allt de har i butiken). AC går vid gott mod till butiken för att utnyttja det öppna köpet. Men se där går hon bet. Ljudlig suck från bitch som utbrister att hon får stor lust att inte ta tillbaka koftan då den var lite skrynklig. Ull? Skrynkligt? Vad? Fortsätter att mala om att det är en förmån att få ta hem och prova. Att hon vet att hon låter som en morsa medan AC rätt så förolämpad tusen gånger ber om ursäkt. Koftan blir iallafall returnerad. Jag laddar stenhårt på vägen neråt vasagatan dagen därpå. Traskar in i butiken och ser direkt att kvinnan bakom kassan spänner ögonen i påsen jag bär på. Jag ber vänligt men bestämt att få lämna tillbaka detta plagg. Mmmm. Expediten lägger upp koftan, stryker med händerna över den och knäpper alla knappar. Mmmmm. Så tittar hon upp, men ett litet leende på läpparna som ungefär såg ut som om hon talade till en tioåring: "Ett litet tips till nästa gång bara, kan du vika ihop koftan?" Stor svårighet att hålla sansen och jag kläcker ut mig att jag inte ens har plockat ur den ur påsen hemma. "Jahaja, så det skulle vara någon av mina biträden som vikt ihop den så här slarvigt? Nehej det tror jag inte". Denna människa vill nog helst vara vd på ett multinationellt företag. Tror jag. Ridå. Jag träffar hellre på dom på radio.

"Allt som är ditt"

Det är inte utan att man blir lite trött. Detta är en man som tydligen inte vet vad han talar om, och se skräcken i mitt öga när jag förstår att han är försvarsadvokat. Fifan. Jag är djupt tacksam att han inte är domare iallafall. När blev det så att polisen lägger ner alla brottsmål där till exempel offret inte kan peka ut gärningsman? Det verkar ju dock vara "normen" vid våldtäkt och endast detta brott. Hur blev det så? Och han snackar skit, en majoritet av de anmälda våldtäkterna har begåtts av män som är bekanta med offret. Sedan har han en poäng med att det är svårare att fälla någon om anmälan kommer sent. Rätta mig om jag har fel.

"Lukta är ett viktigt diagnostiskt moment"

Här har jag spenderat två dagar bland petriskålar, chokladagar och bakterier i alla dess former och slag. Räknar kolonier på löpande band och tycker lite att det räcker att hålla i skålarna utan handskar. Den blå labbrocken helt utan form då erbjudandet om litet pappersskärp uteblev denna gången svallar ut över stolen och golvet. Den ger lätt andnöd om man inte kommer ihåg att liksom lyfta lite på den innan man sätter sig ner. Mikrobiologen berättar glatt att man måste använda sig av näsan för att bestämma vilka bakterier vi har att göra med. Lukta. Ska jag tänker jag? Folk luktar. Ska jag? tänker jag igen. Hum. Jag luktar. Det tänker jag inte göra igen. Fy tusan för staffarna de var inte att leka med. Och tydligen ska det gröna pseudomonasslemmet lukta smultron. Kanske en skål med smultron som stått under diskbänken och ruttnat i cirkus 3,5 månader. Då skulle jag kunna skriva under. Idag pratade vi om sputumodling, någon som hostat i ett rör. Mmmm. Hostar man direkt i röret undrar jag försynt då tanken på att jag skulle behöva hälla över någons upphostning i ett rör gör mig lite otrevlig till mods. Mikrobiologen ler och säger att det är ju enklare för patienten om man slipper sikta. Men medger att det kanske inte är världens fräschaste prov. Puh, även mikrobiologer är mänskliga. Fast jag har svårt att se mig i det yrket. Trots aktiv övetalning och promotion.

Ovårdad klädel?

Jahaja. Varför försvinner alla strumpor jämt under sommaren? Jag använder ju inte ens strumpor på fossingarna då utan kör knulp-sandaler som allväderskor ju. Och jag tvättade helgen så lådan borde inte vara tom. Så, kan någon svara mig varför jag får se ut så här idag?

Pärlor för svin

Jag hade ingen aning om att man inte fick bada med pärlörhängen. Eller ens duscha. Jag som har haft mina på mig jämt och dygnet runt till vardags. Nu är en kär pärla borta. En pärla jag fått av farmor, som i sin tur fått dom av farfar i bröllopsdagspresent för många herrans år sedan. Jag blir lite sorgsen vid tanken. Efter denna lite tragiska incident hör jag från flera håll att det är sånt man bara vet. Jag visste inte.

It overtakes me

Har precis kört iväg nästan 10000 till min far som jag lånade för att kunna betala hyran i somras. Aj. Det gör ont. Jag undrar återigen varför jag inte åkte till Norge för att jobba istället för att slava i Sverige. Waj waj waj? It overtakes me helt enkelt. Säger man så? Jag tycker det låter bra. Men jag kan ha fattat fel.
Jag förstår inte var pluggfascisten i mig har tagit vägen. Jag borde verkligen iallafall sortera alla papper som ligger utspritt i min lilla låda till lägenhet. Och lära mig något av det. Fast det känns som om jag kan det. När inser jag att jag inte kan? Borde vara snart. Det är dags att lägga i ett kol tror jag. Jag är lite smått inkapabel till att lära mig om alla små bakterier, gramnegativ? Jahaja. Anaerob? Nähä. It overtakes me.
Förresten hade jag ett finger, eller kanske fem, med i spelet på en liten text som publicerades i gårdagens nyheter . Med bild. Lite stolt.

"Hjärnan och prostatan är väldigt lika"

Har under tre dagar drillats i allt vad infektioner och antibiotika kan innebära. Utlokalisering på mindre sjukhus än SU gör underverk med engagerade handledare och trevlig klinik. Vilka förlopp man förväntar sig och vad som avvikit. Att blododling är ungefär det viktigaste man kan göra. Att hjärnan och prostatan är mycket lika organ, tro det eller ej. Att andningsfrekvens är otroligt viktigt för folk kan faktiskt dö snabbt. Har stuckit in en pinne i ett sår och knackat på ben. Knack knack. Abscesser i lungor och CNS. Aids och tb. Urosepsis. Meningit. Missbruk. Jag känner mig helt matad med information och jag älskar känslan att jag faktiskt kan dra egna slutsatser av anamnes och status. Lite iallafall. Alla säger väl så just nu men infektionsläkare verkar najjan. Yeah. Och jag är faktiskt ganska duktig.

Husmorsvecka aka pimp my Hb

Jag inleddde veckan med att handla mat. Storhandling. Något som inte gjorts i Kattans hushåll på 3 sommarmånader i stort sett. Skåpen var tomma och jag var utan både havregryn och rågflingor. Detta har resulterat i ett matlagande av sällan skådat slag. Höjdpunkterna var fisksufflén med ärtor som avnjöts i onsdags kväll, så god att det inte finns ord samt gårdagens porterstek som jag och AC påtade ihop. Timjankryddade klyftisar badade i såsen som faktiskt blir himmelsk, det är såsen man vill åt. Att få använda uttrycket "vända på steken" gör det hela lite roligare. Denna köttoffensiv är ett led i att få upp mitt alldeles för låga Hb, broccoli doesn't seem to do it for it helt enkelt.

Förövrigt har mitt lite osäkra inredningsego fått sig en rejäl boost. En inredningsdesigner berättade på televisionen att det vita är på väg bort och allt pyntat är på väg in. Check tänkte Kat. Att brunt är höstens heta. Check. Gärna mjuka ombonade material. Check. Sedan såg jag minsann en rosa sammetssoffa skymta i repotaget. Check. För ett år sedan fixades detta. Nöjd.