"Gonna set my heart at ease"

Gårdagen gick helt i sångens tecken, den eminenta damkören hade i uppdrag att förgylla excamenscermonierna på Chalmers och det gjorde vi med den äran! Balklänningen åkte på igen (det är verkligen dags att skaffa något nytt sådär efter 10 år med samma...) och med bland annat sopran2:s paradnummer Pengar som gräs sades det adjöss till csn och goddagens till förvärvsarbete. Mellan dag- och kvällsgigen hanns det med en konsert med manskören och deras besökande tyska kör. Vi är så stolta över våra pojkar, de låter fantastiskt, fantastiskt bra. Gåshuden smyger sig på någon gång under varje konsert. Sedan var det då dags för underhållning under stora middagen: Vi började duktigt. Andra låten, den som egentligen sitter i ryggmärgen på ren och skär reflex ville inte riktigt. Först fel toner. Då blir det aldrig bra. Mellanskål. Sedan tror jag att det blev rätt toner. Vi försökte lite längre den här gången, men ack nej. Det lät för jävligt. Mellanskål. Nu blev det pinsamt, men vi kom iväg därifrån med hedern i behåll då vi på tredje försöket lyckats arbeta upp en aggressivitet och "Sentimental journey" har nog aldrig sjungits så starkt förut. Serenad och en avslutande schlager och vi kom därifrån med hedern i behåll. När vi väl var i gång rusade vi in på MK:s sittning och rev av lite låtar, jubel jubel jubel och med den tyska kören har nog aldrig isobaren varit så testosteronstinn. Tolvtimmars med kören. Puh.