Ledord 2008:

Jag får det.

Gott nytt folks!

Ja då var det dags, igen! Igen?! Inser att jag har studerat 3 år och har alltså kommit över den magiska mittlinjen av utbildningen. Kräjsi som KB skulle sagt. Nu hägrar arbetslivet, jag har tröttnat på att vara pank. Mitt undermedvetna liksom tycker att jag är värd att unna mig lyxigare mat än eldorado när jag strosar på den stora mataffären och det underbara i att äta ute händer oftare och oftare. Men har jag mer pengar? Nej för jag kan ju aldrig hoppa in och jobba när de ringer för dagarna är uppbokade med obligatoriska moment. Vårens projekt blir att flytta, för nu har hyran höjts till 4400 och nu känner jag mig inte ens lurad när jag betalar längre, jag känner mig totalblåst. Det är ett under att jag är hel och ren så att säga.

Sedan var det det här med det sunda livet. Att flytta till Göteborg med alla dess backar och promenader gjorde underverk för figuren. Men nu har något hänt igen, stillasittande studier med alltför många "kandidatfikan" (köp en kopp kaffe för 15 och få valfritt bakverk på köpet, vilket i sin tur gör att man ALDRIG köper bara en slät kopp ) har liksom kommit ivägen. Under julen har jag levt efter talesättet att det "inte är det man äter mellan jul och nyår som är problemet, det är det man äter mellan nyår och jul som räknas". Får se om jag lyckas. I'll dare ya'!

Slapp-mode [släp-möod]

Jag har precis varit ute på en promenad i 45 minuter. Det var ett stort steg för mänskligheten med tanke på att jag inte rört på mig sedan julafton i stort sätt. Jag har möjligen gått ut till bilen, och kanske tillbaka. Ju fler dagar som går utan rörelse desto jobbigare blir det att faktiskt lyfta på rumpan och ge sig ut. Men hur inspirerande är vädret? 6 plusgrader, lera, grått, brunt, pölar. Nej tack. Hellre en soffa med deckare i högsta hugg, har precis avslutat Karin Wahlbergs "Tröstaren". Det går liksom inte att sluta, sträckläsning är få böcker förunnat men hon har lyckats med alla sina 5. Äter fikon, blir serverad mat oftast lite för sent men ändock. Totalt socialt trött. Ska jag umgås med folk? Som man bara träffar till jul? Hum, jo, hum, kanske det...Om någon ringer så kan jag vara på. Så får det bli. För jag har intagit slapp-mode.

Ben Hurt-ig

Dagen har förflutit i en enda lång gäspning. Jag försöker koppla av och det går ganska bra, men fortfarande är psyket på ngn slags nivå. Men en vecka till här hemma kommer göra att jag framåt nyår vill krypa ut skinnet och då blir det lagom att åka tillbaka. Min bror såg lite ut som hejkomåhjälpmig i håret och jag försökte fixa till. Han var rätt nervös men det är ju iofs ganska förståeligt när lillasyster står och skrattar och klipper samtidigt. Men det blev rätt fint. Fast jag röstar för en mer retrobackåtkamning i nästa klipp, det kommer bli grymt. Men han är inte mogen än för det säger han, kanske vid 30? Annars har jag varit hos N och tittat på eposet Ben Hur tillsammans med hennes fnissiga bröder. Jag är positivt överraskad, Charlston Heston är inte så pjåkig trots allt, och vill man se en magnifik kulissfilm med synliga strålkastare så har man hittat totalrätt. 221 minuter förflöt ganska smärtfritt, speciellt när tävling utlystes om vem som kan komma på flest pappaskämt på temat Hur.

Halleluja

Ja då har vi tragglat oss igenom en vecka av lever, tarmar, bajs och protonpumpshämmare. Alltså är det lov. Hela 10 dagar ledigt och jag ska bara ligga i soffa och läsa deckare. Kanske basta lite också. Dricka glögg. Sova. Sova oförskämt länge och inte gå upp förrän jag bara måste tömma blåsan. Den sista klappen införskaffades idag och inga måsten finns på måstegöralistan längre. Missförstå mig inte, jag tycker att det är roligt att ge bort presenter. Det jag inte gillar är väggen av människor som är ivägen. Att behöva interagera med andra människor när jag vet var jag ska, när tiden är knapp och jag är hungrig. Ut vägen säger jag bara. Men som sagt, det är fixat nu. På herrekiperingen idag sade expediten grattis. Och puh, lättnadens suck när det sista paketet åkte ner i påsen. Till och med bubbel i form av Rotari rosé är inhandlat till nyår. God jul!

Flanell, glögg & gastro

Perspective my dear.

Gick med jouren igår kväll på akuten. Jag har då inget att klaga på. Jag har ett hem. Jag har en familj som faktiskt bryr sig. Jag har vänner jag kan ringa när som helst. Jag har inte druckit sönder min lever. Jag har inte druckit träsprit tills synen försvinner. Jag kan andas. Jag lever. Kliché. Men ack så sant. Perspective my dear, perspective.

"EKG vad är det?"

Det är så här att min kurshalva är med i en liten ekg-studie där vi ska studera ekg i 6 h under 2 veckor. Hälften använder sig av ett dataprogram (som naturligtvis icke är kompatibelt med min käraste mac) och hälften läser Sverker Jerns ekg-kompendium. Nu är det så här att imorgon har det gått 2 veckor och jag gissar att inte bara jag sitter och försöker tolka små elektriska vågor till förbannelse idag. Finns p-våg? Fladdervågor? Jasså ett sinusarrest. Det är iallafall ganska så finjulstädat här, adventsljusstaken lyser och stjärnan hänger på trekvart. Har idag också fått tag på den årliga "Tjockis crazy christmas " som iår består av 396 versioner av White Christmas. Snart dags att laga matlådelasagne till den sista självande veckan innan julledighet infinner sig på fredag. Sedan en rask promenad till Liseberg för att titta på de vackra träden samt köpa fudge. Därpå skall Kat och C infinna sig på akuten och gå med vår första jour. Wish us luck!

"Ska'ru lukta på glöggen pojk?"

eller snarare "kommer inte på fråga tyko, du har druckit glögg" för att citera KB Jonssons jul. Avdelningen anordnade luciatåg på alla salar imorse och vi små kandidater bestämde oss för att vara med så här i sluttampen av vår praktik. Att få höra från en patient att det var det vackraste han sett gjorde hela min dag. Eller iallafall halva. Den andra halvan av välmående kom då personalen åt lussebulle och drack glögg. Klockan är 7 och jag är ju inte direkt känd för att äta min frukost tidigare än halv nio. Så det hade jag inte gjort ens denna dag. Tar klunk av glöggen. Jaha, det var inte saftglögg det inte. Kände mig lagom tipsy light när jag traskade iväg med glitter i håret (med björnborgfrilla naturligtvis) för att diktera klart från gårdagen. Tro nu inte att jag drack mer än en halv mugg, riktigt så kul ska vi inte ha det.

Måste erkänna att sista veckan har varit seg, mest pga trötthet från min sida. Men idag fick jag pepp från min handledare mava-doktorn. Så barnsligt glad jag blir, undrar om han fattar att jag nu lever på det under resten av kursen. Happy!

självförtroende bäck.

Blev lite förvånad och överraskad när jag läste tentaresultatet från hud och venerologi. Jag hade klart mig med sisådär 1 p och jag som tyckte att det gått riktigt bra. Klarat alla utom tre diagnoser och så. Hum. Ringde och frågade om jag hade rätt kod. Det hade jag såklart. Men så hämtade jag ut den och räknade ihop, och se där! det fattades tio små poäng. Skönt att jag fortfarande kan lita på intuitionen och känslan efter en tenta. Puh.


Jag känner mer och mer hur jag går på någon slags extraenergi, på överväxel. Behöver inte så mycket sömn, eller rättare sagt, jag klarar mig fast jag är trött. Hypad. Hajpad. Något sånt. En vecka kvar på AIM och det är en del kvar att få gjort. Idag undrade min mava-doktor (dr det ska gå fort fort fort) till handledare om jag kanske kan skriva epikriser när jag satt och såg uppfodrande och utråkad ut. Eh. Nej. Tydligen var det lika bra att köra igång. Där har man ju alltid något att göra kan man säga. Och jag är ju faktiskt inte ansvarig för resultatet. Hihi. Sedan har de klämt in en specialvecka innan jul också. Var ska energin till att läsa gastro komma ifrån? Tur att jag är på en sådan avdelning nu. Hum. detta var inte det mest upplyftande inlägget. Men jag är trött.

Dagens höjdpunkt var att göra spetsade fikonbollar med C. Det man inte löser med punsch fixar sig med lettisk vodka. Eller vad sägs?

En bok att sträckläsa

"Jag går bara ut en stund" av Isobel Hadley Kamptz grabbar tag i och drabbar mig som få böcker gjort på sistone. Sträckläste. Redan på flygbussen brände tårarna bakom ögonlocken. På planet hade jag gett upp att hålla emot. Jag har svårt att sätta ord så jag länkar till eminente Mårds blogg för mer beskrivning av handling, språk, känsla. Ville bara dela med mig. Läs.

Avaa eller lås upp som vi säger på svenska

"Det finns uppdateringar att hämta till din telefon. Vill du göra det nu?" Ja, någon gång ska det ju göras tänkte jag så glad i hågen klickar jag ja. Det tar en himla tid. Sedan startar jag om. Och vad möts jag av? Jo, mobilen har fixat lite med språkinställningarna. Finska så långt ögat kan nå i varje meny. Jag letar efter något som kan ha med språket att göra, bläddrar och bläddrar. Som tur är kom A på att han hade en liten fån med samma märke och lyckades fixa tillbaka. Kanske ville sonyericsson fira Finlands nationaldag? Jag hade ju förståt det bättre om det varit nokia dock.

Förövrigt är det stört omöjligt att stryka ett lucialinne, det lycks aldrig. Jag har gett upp. Tacka vet jag sprayflaskan med vatten.

Kom och lyssna på Chalmers sångkör i helgen!

Tant?

Jaha. så har jag skrivit min första arga lapp till granne... trodde inte det skulle hända, men när någon lämnar en soppåse i tre dygn utanför sin dörr i trapphuset så luktar det illa är detväl dags? Jag kan inte riktigt ta det. Faktiskt. Men jag var väldigt förstående och skrev "trust me jag vet att det är jobbigt att gå till andra sidan husetoch slänga sopor" för så är det. Går man aldrig ut där så hinner man liksom inte riktigt... Jag tipsade också om en fin papperskorg modell större på andra sidan där man kan slänga soporna. Då var det väl legitimt? Snälla, säg att det var det...Har nämligen lite småångest över att jag nu har blivit tant på riktigt. Pelargoner, lappar till grannar, irritera sig på "ungdomar på stan"....

Ab Fab:Patsy och Eddie