Fifty fifty lite drygt

Inser med småfasa att jag arbetat över hälften av tiden nu. Det är ju nu jag känner att jag kommit in i det, så börjar nedräkningen. Det är helt klart det första jobbet som jag känner så för, att jag inte vill sluta. Visst ska det bli skönt med ledig augusti, det tänker jag icke sticka under stol med. Men jag känner mig priviligierad och stolt över att på arbeta på avdelningen. Kan låta kajko, jag vet. Dagarna flyger förbi och jag blir mer och mer säker på vilken specialité jag ska välja när jag blir stor. Narkos hägrar. Blir inspirerad till tusen av den skickliga personalen. Alla gör sitt yttersta för att barnen med familjer ska få en så dräglig tid som möjligt mitt i allt det svåra. Jag tror och hoppas att det går ganska bra. Även från mitt håll.