torsdag 26 juni 2008
Schvettigt
Idag kände jag mig mycket liten. Nästan lika liten som min patient på fem månader. Som vi kämpade tillsammans mot rhinoviruset som förpestat luftvägarna. Underbara Dr L kom till undsättning när sköterskan tydligen icke hade tid. Hon var kanske den enda som såg svettdropparna i hårfästet kombinerat med min sammanbitna min med rosor på kinderna. Men så ringde hennes fån och jag hann inte tacka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
åh, dessa små. nu när jag, om allt går bra, själv får en liten, liten en hoppas man ju att man kan skydda dem från allt som kan skada.
kul att du verkar trivas med jobbet även om inte sköterskan hade tid just då och du fick kämpa själv ett tag.
HB: Jo trivs, det gör jag allt. JObbet söktes ju för utmaning, och sannerligen, det får jag. Hjärtslag, saturaion och andning fann när jag lämnade över. Det är huvudsaken för oss alla. Hoppas allt kommer går bra för dig och den lille som bara väntar på att få komma ut! *knack*
Skicka en kommentar