Filmspektaklet Göteborgs filmfestival har ju gått av stapeln och som vanligt kommer jag igång lite för sent med filmtittandet. När det redan visats film i ungefär en vecka går Kat på den första filmen. Lovade i ett svagt ögonblick att gå på Lars and the real girl kl 22.30 en onsdagkväll med rond kl 8 dagen efter. Men herrejisses vad värt det var. Lars är en inte helt normal människa, Lars tycker inte om att röra vid folk eller röras vid eftersom det gör ont på honom då. Lars beställer en "real size" docka som han introducerar som sin flickvän för familj och vänner. Filmen handlar om reaktionerna runtomkring. Säga vad man vill, men när man är nära tårar när en plastdocka begravs på film så är man sannerligen berörd. Den var sjukt rolig också by the way.
Freddagkvällen spenderades tillsammans med den fyrfaldigt oscarnominerade Juno. Sannerligen underhållande om en självständig sextonårig tjej med skinn på näsan som råkar bli gravid och inte löser saken med abort. Tydligen hoppar abortmotstådarna jämfota av glädje i USA, och det kan man ju säga vad man vill om. Men detta känns inte som det centrala. Med ett fånleende på mina läppar får jag 90 minuter rapp dialog, feelgoodfeeling och en av de bättre filmerna på länge. Soundtracket rekommenderas varmt det med!
Så idag spurt med två filmer. Först iväg till Aftonstjärnan, en underbar gammal biograf. Såg ryska Best of times. Det kändes aldrig som om det var en bra tid för någon. Det var totalt obegriplig och jag fick inte sympati för en enda av karaktärerna.
Dagen räddades dock av den danska Just another lovestory. Trodde i min enfald och naivitet att det skulle vara ett romantiskt feelgooddrama. Så var icke fallet. Det var en riktig nagelbitare, eller nej, jag kunde inte ens förmå mig att bita på naglarna. Spänningen steg genom hela filmen och vi kunde inte sitta still. Ljudet av ett bankande hjärta var återkommande vilket inte gjorde det hela mindre nervkittlande. Axlarna uppe vid öronen, händerna för munnen och en publik som inte kunde hålla inne med känslouttryck. Efteråt var jag lite småchockad. Och ur synk med världen. Omtumlande. Ljuvligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag såg juno idag. det var en ganska fin och gullig film. egentligen gillar jag inte gulliga filmer, men den var helt okej. bara för att michael cera är så freaking söt så att man inte kan inte tycka om söthet.
Jag såg också Juno, för ganska längesen, och Cera var verkigen freaking söt och hade nog alla bästa repliker. Den där danska däremot var hemsk. Men så gillar jag inte otäcka filmer heller.
Fin blogg, förresten.
loathing å köremma: mm, söt är ju faktiskt bara förnamnet. Så du såg också den danska? Var du också i chock och var tvungen att skratta nervöst efter att ljuset tändes? TAck för komplimangen om bloggen, man gör så gott man kan så att säga!
Skicka en kommentar