Ledord 2008:

Jag får det.

Gott nytt folks!

Ja då var det dags, igen! Igen?! Inser att jag har studerat 3 år och har alltså kommit över den magiska mittlinjen av utbildningen. Kräjsi som KB skulle sagt. Nu hägrar arbetslivet, jag har tröttnat på att vara pank. Mitt undermedvetna liksom tycker att jag är värd att unna mig lyxigare mat än eldorado när jag strosar på den stora mataffären och det underbara i att äta ute händer oftare och oftare. Men har jag mer pengar? Nej för jag kan ju aldrig hoppa in och jobba när de ringer för dagarna är uppbokade med obligatoriska moment. Vårens projekt blir att flytta, för nu har hyran höjts till 4400 och nu känner jag mig inte ens lurad när jag betalar längre, jag känner mig totalblåst. Det är ett under att jag är hel och ren så att säga.

Sedan var det det här med det sunda livet. Att flytta till Göteborg med alla dess backar och promenader gjorde underverk för figuren. Men nu har något hänt igen, stillasittande studier med alltför många "kandidatfikan" (köp en kopp kaffe för 15 och få valfritt bakverk på köpet, vilket i sin tur gör att man ALDRIG köper bara en slät kopp ) har liksom kommit ivägen. Under julen har jag levt efter talesättet att det "inte är det man äter mellan jul och nyår som är problemet, det är det man äter mellan nyår och jul som räknas". Får se om jag lyckas. I'll dare ya'!

Slapp-mode [släp-möod]

Jag har precis varit ute på en promenad i 45 minuter. Det var ett stort steg för mänskligheten med tanke på att jag inte rört på mig sedan julafton i stort sätt. Jag har möjligen gått ut till bilen, och kanske tillbaka. Ju fler dagar som går utan rörelse desto jobbigare blir det att faktiskt lyfta på rumpan och ge sig ut. Men hur inspirerande är vädret? 6 plusgrader, lera, grått, brunt, pölar. Nej tack. Hellre en soffa med deckare i högsta hugg, har precis avslutat Karin Wahlbergs "Tröstaren". Det går liksom inte att sluta, sträckläsning är få böcker förunnat men hon har lyckats med alla sina 5. Äter fikon, blir serverad mat oftast lite för sent men ändock. Totalt socialt trött. Ska jag umgås med folk? Som man bara träffar till jul? Hum, jo, hum, kanske det...Om någon ringer så kan jag vara på. Så får det bli. För jag har intagit slapp-mode.

Ben Hurt-ig

Dagen har förflutit i en enda lång gäspning. Jag försöker koppla av och det går ganska bra, men fortfarande är psyket på ngn slags nivå. Men en vecka till här hemma kommer göra att jag framåt nyår vill krypa ut skinnet och då blir det lagom att åka tillbaka. Min bror såg lite ut som hejkomåhjälpmig i håret och jag försökte fixa till. Han var rätt nervös men det är ju iofs ganska förståeligt när lillasyster står och skrattar och klipper samtidigt. Men det blev rätt fint. Fast jag röstar för en mer retrobackåtkamning i nästa klipp, det kommer bli grymt. Men han är inte mogen än för det säger han, kanske vid 30? Annars har jag varit hos N och tittat på eposet Ben Hur tillsammans med hennes fnissiga bröder. Jag är positivt överraskad, Charlston Heston är inte så pjåkig trots allt, och vill man se en magnifik kulissfilm med synliga strålkastare så har man hittat totalrätt. 221 minuter förflöt ganska smärtfritt, speciellt när tävling utlystes om vem som kan komma på flest pappaskämt på temat Hur.

Halleluja

Ja då har vi tragglat oss igenom en vecka av lever, tarmar, bajs och protonpumpshämmare. Alltså är det lov. Hela 10 dagar ledigt och jag ska bara ligga i soffa och läsa deckare. Kanske basta lite också. Dricka glögg. Sova. Sova oförskämt länge och inte gå upp förrän jag bara måste tömma blåsan. Den sista klappen införskaffades idag och inga måsten finns på måstegöralistan längre. Missförstå mig inte, jag tycker att det är roligt att ge bort presenter. Det jag inte gillar är väggen av människor som är ivägen. Att behöva interagera med andra människor när jag vet var jag ska, när tiden är knapp och jag är hungrig. Ut vägen säger jag bara. Men som sagt, det är fixat nu. På herrekiperingen idag sade expediten grattis. Och puh, lättnadens suck när det sista paketet åkte ner i påsen. Till och med bubbel i form av Rotari rosé är inhandlat till nyår. God jul!

Flanell, glögg & gastro

Perspective my dear.

Gick med jouren igår kväll på akuten. Jag har då inget att klaga på. Jag har ett hem. Jag har en familj som faktiskt bryr sig. Jag har vänner jag kan ringa när som helst. Jag har inte druckit sönder min lever. Jag har inte druckit träsprit tills synen försvinner. Jag kan andas. Jag lever. Kliché. Men ack så sant. Perspective my dear, perspective.