"Lite kortare"

Någon på ortopedoperation har onekligen fantastisk humor, alltså helt i min smak. När jag satt och lättade på trycket som timmar av blyklädsel, visir, munskydd och diverse andra draperingar ypperligt hjälpt till att filtrera fram genom njurarna möts jag av Patsy från Absolutely fabulous. I'm stunned.

Fick assistera på två operationer idag, har skruvat, dragit, sågat och brännt. Den ena var rätt "köttig". Men äckligt tyckte jag inte att det var att såga av femur, jag blev snarare lite rädd för mig själv att jag inte reagerade mera dito så att säga. Annars så var dagens läxa att klippa suturerna kortare. Kortare. Check.

Upp som en sol...

...och ner som en pannkaka. Så kan det vara. Och så är det.

Vispa här och där

Det är ortopedi som gäller för tillfället. Vi är inne på andra veckan. Dalmasen till amanuens vill gärna vara lite tuff man är ju helt klart en riktig mjukis när det kommer till kritan. Han säger att vi ska "förstå den smärtande axeln, ty ortopedin har också känslor". Till exempel. Vi drar i varandras knän och höfter så att blåmärken uppstår. Muchos vackert där i toppen av gastrocnemius. Den andra amanuensen vill vi inte ens tänka på hur hon är när hon icke är gravid och illamående, ty vi hinner knappt med. Hon säger i förbifarten att hon "brukar ju träna 5-6 gånger i veckan", nu blir det tydligen bara tre. Eh maskin säger vi och smäller i oss varsin bulle. I stort sett. Och så lovar jag att alltid röntga en axelledsluxation innan reponering, för vem vill vispa runt en trasig humerus i plexus brachialis?

Skrotat projekt.

Näh. In i det längsta ser det ut att fungera. Jag har fadern på speakerphone och jag står på trapppallen och skruvar och drar. Men pang. Där åkte även den pluggen ut. Jag sätter upp gardinen med ngt slags betongkrok istället tror jag. Vadå röra på den. Den får sitta där den sitter. Jag ber lite om ursäkt över detta pluggtema. Men jag är bitter.

Behärskning my *ss

Åh. Nej. Gah. Ih. Baaaaah. Neeeeeeeeeeej. Snörvel. Och så diverse läten jag icke kan få ner här. Jag vill bara meddela att jag kan hantera betongväggar och dess pluggar och skruvar. Jag kan också hantera alla sorts plattor som är gjorde i gips, trä etcetra. Betongplugg och mollyplugg använder vi då. Men så kommer ett helt nytt material in i bilden som lite har förstört min helg. Enligt min far, som jag hade i luren från och till, verkar det vita, dammande material vara någon slags njukbetong eller "något annat väldigt poröst material". Precis när jag hade fått upp gardinvajern efter X antal timmar så säger det plopp. Naturligtvis. Det är otroligt knäckande när händigheten jag försöker arbeta upp inte vill sig alls. Har idag varit på clas i sjön och inhandlat vad jag och fadern tror ska fungera. En nylonplugg som expanderar lite härs och tvärs. Nu ska jag skruva. Dumma sextiotalshus.

Intryck.

Afterworkade med en arbetskamrat från sommarjobbet. En ordinarie så att säga. Jag kom från föreläsningsdag och hon från jobbet. På rasten innan hon gick hade hon berättat att hon skulle träffa mig varvid en sköterska hade frågat vem jag var. A beskrev mig som brunhårig och skrattandes men det ringde tydligen ingen klocka. Sköterskan frågade då "vilken tabbe gjorde hon???!!" Svaret blev att jag nog inte hade gjort någon. Då var jag tydligen inte värd att minnas. Rätt gött ändå. Hoppas de andra minns mig iallafall.

Patients delay

Liten reflektion:
Jag är kass på att vara patient. Undrar om alla andra patienter är det också?

Liten uppdatering om nuläget:
Är så trött att min hjärna känns kaputt. Har icke förberett inför ortopedseminarium imorgon. Min hjärna spelar mig spratt. Jag får sitta som ett fån. Om ingen av er med-studs har någon schysst kommentar jag kan impa på bendoktorerna med i vått och torrt? Snälla kom till räddning, förenen eder.