Tentapluggsbootcamp eller "Det är mycket nu"

Tre dagar har spenderats i en sommarstuga utanför Strömstad. Vi bunkrade mat, godis och frukt för en halv armé och Bib'sen hade fadern i huset placerat i skafferiet. Ett och ett halvt kilo kaffe fanns också att tillgå. Jag, A och C har studerat gamla tentor så det står härliga till! Vissa ups and downs. Jag skriker och sparkar på alla frågor om immunsystemet, eller framförallt på frågorna om receptorer och cytokiner hit och dit, jag är totalt inkapabel till att lära mig. Jag har ingen lust heller. Däremot sitter antibiotikan där som en smäck, det bara flyter på. Jag är utsedd till antibiotikanörden, moxifloxacin here i come. Har insett flera gånger om att en spolmask vill vi inte ha, och jag kommer icke icke bada i mystiska sjöar hur förföriskt vackra de än är. Tror jag. Jag vill ha detta överstökat nu, har bara 142 små frågor kvar att gå igenom i en ny konstellation imorgon.

Hungrig.

Har nu gått ner mig i allt vad infektioner och antibiotika innebär, fram tills nu har det bara varit roligt och intressant. De två senaste dagara har jag mest suttit och bläddrat i mina papper och önskat att måndagen ska komma för då börjar vi gå igenom gamla tentor. Det ÄR verkligen så jag lär mig, interaktivt, inte bara läsa läsa läsa. Blev ypperligt glad då telefonen ringde i fredags och jobbet som jag trodde glömt bort mig och min hyra behövde mig på lördagskvällen. Välbehövlig paus från allt vad mig själv heter så att säga. Det var lugnt och skönt förutom en närabajsupplevelse vi icke skall tala mer om här. Mitt halvdestruktiva beteende att äta popcorn till kvällsmat kom fram igen för första gången sedan olofshöjstiden. Nu är jag oerhört hungrig så snart bjuds det på smoothie och hembakt bröd. Och du! Pest eller kolera? Jag skulle lätt välja kolera så länge jag får 2 grova nålar med 20 liter vätska samt en brits med hål i.

Testing testing

Då var det dags! Våga! Jag kan ta det mesta, tror jag.

1 Vad tror du att alla andra tycker om mig?
2 Snusar jag?
3 Dricker jag alkohol?
4 Röker jag?
5 Skulle du stå ut att bo med mig i två år?
6 Skriv en mening där mitt namn är med
7 Tycker du att jag har bra musiksmak?
8 Har vi samma humor?
9 Skulle du våga dela säng med mig?
10 Vad är jag bra på?
11 Vilket yrke skulle passa mig?
12 Min sämsta egenskap?
13 Är jag självisk?
14 Har jag gjort något bra för dig?
15 Vilket/vilka uttryck använder jag ofta?
16 Tänker du kopiera det här så att jag får svara på ditt?

No pendling thanks halleluja

Åh; trevlig grupp att spendera resten av hösten med och hela våren. Internmedicin + hud börjar och jag behöver inte pendla till sjukhus utanför stan. Istället fick jag sjukhuset jag önskat, inte närmast men det med gott rykte. Jiha! I övrigt är jag trött på mitt kylskåp till lägenhet, det är bara oktober och inte ens minusgrader än, ändå sitter jag med ullsockar, filt och tofflor på mig. Blir det kallare så åker mössan fram. Lägg ett norrläge på detta. Under veckan gled ännu en lägenhet ur händerna på mig, ge mig flyt någon!

Höst i allén

En smula stolthet fattigare

Jaha så var det dags att byta buss mitt i morgontrafiken. Jag går av bland dom första och naturligtvis lyckas jag trampa snett och tadaaaa ramla av bussen. Bokstavligt. Blickar som säger ojojoj vad pinsamt, bäst att jag inte frågar hur det gick, hon skäms nog. Ehh ja. Snabbt upp på fötter ställer mig och väntar. "Hur gick det? Det kunde gått illa lilla vän" hör jag bakom ryggen. Liten tant med gräddbakelse (vitt lockigt hår) ser oroad ut. Jag ler och vill mest att bussen ska komma. Och önskar att jag hade någon med mig att skratta med för att lätta upp den tryckta stämningen jag tydligen skapat på hållplatsen. Mina fina strumpbyxor gick sönder alldeles och mitt knä tittar ut smått ledset och skrubbat ordentligt. Linje 505 räddar mig, byter om i en hast och inser att det snabbt blir en röd och gul fläck på den vita byxan. Fint. Ber handledaren om ett plåster. Av princip är jag emot men det ser ju ganska oaptligt ut onekligen. Han insisterar på att titta. Hey; jag är tillbaka på lekis igen.

Ensemble, c'est tout

Åh. När jag traskade ut igenom sjukhusets dörrar igår var luften alldeles krispig. Drog djupa andetag. Från spårvagnens fönster såg jag kungsparkens trädkronor sila igenom ett gyllene ljus som speglade sig i vallgraven. Det var oerhört vackert och jag fylldes av en lycklig känsla. Kliché kliché. Men det var precis vad jag behövde. På bussen upp för backen hamnar jag mittemot en adonis med en rubiks kub. Han ser ut att dona planlöst med den, inte så intresant. Sedan, drar han på tempot, och innan bussen arbetat sig upp för backen var han klar! Klar! "Shit va snabbt" utropar jag och inser sedan att jag nu avslöjar att jag stirrat, på kuben och på hans fina ansikte. Han möter min blick och ger ifrån sig ett överraskat skratt. Han hävdar att det kanske var rekordtid. Jag måste av. Jag förstår att han memorerat diverse lösningsdrag på internet eller liknande. Men det spelar ingen roll. Han skulle vara något för mig, ack oh ve han lämnade mitt liv med buss 16. Kvällen avslutades med fransk film, "Tillsammans är man mindre ensam", den lät mig få tillbaka en liten dutt av känslan jag fick när jag läste boken. Underbart.