Glad påsk!

önskar KatBat och Groteskokycklingarna

Ny diagnos...

Well, gårdagen förflöt i ett underbart flyt. Det började likna ett klädesplagg och det satt till och med ganska bra. Idag har jag slitit med att sy en lång lång söm för hand, ni som känner mig vet att I DON'T DO THAT!!! Så var det dags för blixtlåset. Men vänta!? På bilden ser det ut som om det ska sättas fast här på vänster sida, där jag nogrannt och fint sytt igen. Genast går humöret och energin i botten. Jag tröstäter Marabou dark *med pistage*. Orkar inte riktigt fortsätta. Internettar. Snyter mig, både förkylningssnyt samt jagorkarintesprättaidetfinatygetochsedanbehövasyiendragkedjavilketalltidblirfultsnyt. Sover ett slag. F 38.00.

ICD-10 F23.0

Maskinen går för fulla muggar. Små svarta tygbitar ligger i små "organiserade" högar på golvet runtomkring mig. Jag glömmer bort att andas. Klipper. Nålar. Nålar ligger överallt. Små pappersbitar minner om att det fanns ett mönster en gång. Jag hoppas att det fortfarande gäller. Syr. Wrooom. Wrooom. Glömmer äta. Glömmer lätta på trycket. Glömmer gå ut. I bakgrunden hör jag Knut Knutsson prata om kurbitsmåleri. Men vem bryr sig om sån't när man kan sy sy sy. Mamma flyttar på en hög. Det är inte ok låter jag barskt meddela. Tala inte med mig. Jag är koncentrerad på gränsen till sypsykos. Wrooom. Wrooom.

Ur led är tiden

Spenderar en knapp vecka hos päronen på annan ort. Ett fyllt kylskåp och bastu gör att man mår rätt så bra. Veckans projekt är att påta ihop en balklänning. Det är inte ok att fortfarande använda samma som när jag finnig och pubertal gick på min första bal i årskurs nio. Nu blir det svart och ett snitt som minner om 40-talet. Det är tanken iallafall. Problemet är bara att jag inte är en noggrann människa utan nu när jag verkligen måste lägga manken till och göra allt ypperligt omsorgsfullt, så plagget senare sitter som en smäck, blir helt blockad. "Om jag vänder den här biten så blir det rätsidan...ellervänta...nu..nej...avig?" För att inte tala om att nåla så tyget räcker. Som en liten extra krydda till nervositeten sade butiksbiträdet att man icke ska sprätta i tyget. Hilfe hilfe. Måste ta djupa andetag. Andas andas.

Träffade käraste N "på stan" idag. Vi skulle fika. Och vad har hänt? Jo, vårt standardkafé när vi ses i barndomsstaden är borta. Urblåst. Kaputt. Ur led är tiden. Vi hittade ett annat ställe som hade godare kaffe. Puh. Nu har jag iallafall fått lite socialt umgänge denna veckan, vilket är tur eftersom alla andra syskon, vänner, har beslutat att icke attendera staden med stort V i påsk. Jo vars. Det blir jag och klänningen. Vi är tajta.

Bekväm vs. lat

Nu blev det såhär att jag inte kom iväg till gymmet. Alls. Regnljudet gjord att jag så att säga avstod. Det enda rätta är att dra med träningsattiraljerna till skolan och åka direkt. Men då måste man ju planera kvällen innan, typ som nu. Tror bestämt jag får packa chalmers-ryggan (nej jag går inte på chalmers men ni förstår).

Inte mycket händer annars. Mer än att aorta har kallats både korven och dammsugarslangen. Det är tröttsamt nu. Vi längtar efter vårt första påsklov på hela utbildningen i stort sätt. Ljuva ledighet, kom kom kom.

Möglosch möglisch

Ett antal kandidater skulle göra pricktest på varandra. Kat talar vitt och brett om att hon inte är allergisk mot något. Ingen annan i hennes familj heller. Men ack schå ack schå; helt out of the blue får hon en röd prick. Ett plus för aspergillus, mögelsvamp. Jo ja tackar ja.

Växt cirkus en dm, eller två!

Snart är de två sista veckorna på den internmedicinska placeringen till ända och jag tror nog att jag har växt sisådär 2 dm. Till skillnad från i höstas så har jag faktiskt haft lite koll, plus att jag har haft några riktiga pepp-jourer på akuten. Mycket att göra betyder att Kat vågar ta tag i saker, ordinera, diagnostisera och diktera. Allt under handledning såklart. Men några steg närmare läkare har jag kommit. Yeah. Och så har jag fått sommarjobb idag, jag trodde jag skulle på intervju men när jag kom upp på avdelningen hade jag redan fått jobbet helt enkelt. Känns mycket roligt och jag tror jag kommer få de adrenalinkickar jag behöver efter två somrar på psykäldreboende. För jobbet tackar jag C som tydligen gjort ett fint jobb där föregående sommar! Hejja!