Mittutbildningsgalej!

Igår gick det av stapeln; T6 firade att vi kommit till mitten med stor baluns på Hvillan. Mycket förberedelser har det varit, fantastiskt folk har engagerat sig och resultatet var strålande! Pyntat till max då temat var Glamour. 83 vackra människor minglade till livemusik, hallon och mousserande i handen. Uppklädda till tänderna var kursarna. Som grädde på moset hade vi fem hedersgäster i form av våra favoritföreläsare. Kvällens toastpar gjorde ett helt underbart jobb, jag finner knappt ord! Middagen gick rasande fort med tal, sång, partytrick och allt annat som hör en sittning till. Jag gick omkring med ett fånleende hela kvällen, nästan kramp i kinderna, all anpänning inför tillställningen med all planering släppte så sakteliga. Dansgolvet fylldes snabbt och höll sig partey partey tills lampan tändes. Sedan kom vi på att vi ju får en timme till just denna natt. Så det dansades ännu mera. Den röda boan var överallt. Lycka. Thank God for daylight saving!

Mycket i huvudet, mycket att tänka på

Sedan sist har jag lärt mig att lägga bedövning och göra suturer i en disktrasa. Den billigaste från coop ska det tydligen vara, den är tjockast. Alltså kan jag nu ta bort edra födelsemärken. Sugna? Hoho. Jag har också stått på operation och kännt det rycka i kirurgnerven. När min C tänkte att hon ville sy tänkte jag att jag vill skära. "15 blade please". Imorgon firar vi att vi nått mitten av utbildningen med stor baluns, det är mycket att tänka på, mycket i huvudet. Jag försöker hålla alla trådar i luften och har långa listor på saker att göra. Känner att det kommer bli bra. Mycket bra. Iiiiiih!

Dermatologi- en prövning

Nu vankas det fyra veckor dermatologi och venerologi. Jag har bävat lite. Och idag har jag insett att det kommer bli värre än jag trott. Detta blir en prövning för mitt psyke, att matas med bilder bilder bilder på nekrotiska sår, gangrän (kallbrand) blåsor, tumörer. Jag har faktiskt inget större problem att det det live, på patienter. Bilder blir så makabert på något sätt. Det kryper i hela mig. Ändå sitter jag nu här med en bildbank på datorn att ta sig igenom en gång eller hundra. Tydligen föder kliniken upp fluglarver, och levererar i Norden. Fungerar ypperligt till att rensa upp i sår och få dom att läka, sår som skulle inneburit amputation. Fantastiskt, naturligt och helt hysteriskt wacko. De kan inte garantera att de inte rymmer dock. Det kryper i hela mig. Hah. Jag ska ta mig igenom det här. Jag ska. Nu vankas hemagjord falafel med klyftpotatis och yoghurtsås.

Sova II

Två upprop. Föreläsningar. Bära kompendier. Brist på middag. Direkt till kören. Sova. Snälla. Sova. Ja. Nu får jag sova.

Sova.

Jag vill sova. Snälla. Sova. Snark. Går inte. Måste på två upprop. Sova.

"Gonna set my heart at ease"

Gårdagen gick helt i sångens tecken, den eminenta damkören hade i uppdrag att förgylla excamenscermonierna på Chalmers och det gjorde vi med den äran! Balklänningen åkte på igen (det är verkligen dags att skaffa något nytt sådär efter 10 år med samma...) och med bland annat sopran2:s paradnummer Pengar som gräs sades det adjöss till csn och goddagens till förvärvsarbete. Mellan dag- och kvällsgigen hanns det med en konsert med manskören och deras besökande tyska kör. Vi är så stolta över våra pojkar, de låter fantastiskt, fantastiskt bra. Gåshuden smyger sig på någon gång under varje konsert. Sedan var det då dags för underhållning under stora middagen: Vi började duktigt. Andra låten, den som egentligen sitter i ryggmärgen på ren och skär reflex ville inte riktigt. Först fel toner. Då blir det aldrig bra. Mellanskål. Sedan tror jag att det blev rätt toner. Vi försökte lite längre den här gången, men ack nej. Det lät för jävligt. Mellanskål. Nu blev det pinsamt, men vi kom iväg därifrån med hedern i behåll då vi på tredje försöket lyckats arbeta upp en aggressivitet och "Sentimental journey" har nog aldrig sjungits så starkt förut. Serenad och en avslutande schlager och vi kom därifrån med hedern i behåll. När vi väl var i gång rusade vi in på MK:s sittning och rev av lite låtar, jubel jubel jubel och med den tyska kören har nog aldrig isobaren varit så testosteronstinn. Tolvtimmars med kören. Puh.

"Nej då kanske man inte ska ge penicillin moahahahaha"

För att sammanfatta denna dagen: Om man kan en fråga idag blir man glad, om man inte kan en fråga bryr man sig inte. Dagen innan tentan är som den alltid brukar vara, jag vill bara ha det gjort.

Angående rubriken är det nog bara läkarstudenter som envisas med att skratta.