Bröllopsklockor

Hectic day. Kämpade med att få håret som jag ville. Naglarna har aldrig varit snyggare än med S's snygga frenchis som hon fixade på mig (jag som annars är väldigt nöjd med att kunna skylla på det blivande yrket och framföra att man minsann inte kan ha några naglar att tala om det blir ju så oerhört ohygieniskt då). På med klänning som inköpts i Rom, brun med mönster av diplokocker på. Pricken över i:et blir det röda läppstiftet som jag mycket sällan kan hålla mig ifrån. Allt blir lite mer fest då. Mycket snyggt. Igår gifte sig darling's S och I och N fick sin E. Nej, jag kunde inte välja bröllop. Det gick bara inte så det fick bli ett bröllopsmaraton. Solen skiner från en klarblå himmel och vinden grabbar osmidigt tag i klänningen min. Marilyn Monroestyle bakifrån kan man säga. Vi kan också kalla det rumpchock med vita bomullstrosor dagen till ära för bröllopsbesökarna som traskade bakom. Det skrattas. Jag skrattar med. Naturligt försvar. O erbjöd sig att stå bakom men då blåste det upp framifrån istället. Kan vinden bestämma sig kanske så man kan få behålla sin kvarvarande stolthet? Jag önskade mig i mitt stilla sinne såna där tyngder man hänger i dukar utomhus. Brudgummen S var mäkta stolt över sina randiga, handsydda PaulSmithstrumpor som finfint matchade den bruna kostymen. Classy as always. Det gick åt tre näsdukar under vigseln jag närvarade på. Och linneservetten under middagarna fick hjälpa till den med, emotionally incontinent that's me. Det är så vackert att lova en annan människa trohet livet ut. "Dit du går, går också jag". Det var en underbar dag.

Sprängmedel eller Snigelspår III

http://www.tjuvlyssnat.se/sodra-sverige/%e2%80%9dde-ar-ju-sa-snabba-de-jaklarna%e2%80%9d


Fniss.

Ni får säga till om det blir tjatigt med snigeltema. Men jag måste få bearbeta de små liven.

Abstinensklåda major

Vad är det som har hänt? Fäjsbook ligger nere. I flera timmar. Ända seda jag vaknade imorse eller det kanske var runt middagstid... Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag överleva? Solen? Ut i solen? Jag har gått och blivit rädd för denna stora bländande skapelse som nu faktiskt visar sig på en blå himmel. Jag vet inte vad jag ska göra med den. Har ju vant mig vid att sitte inne och stirra på "my precious" (macen) medan jag lyssnar på det där blöta som dränker allt i dess väg. Även humöret. Sitter som på nålar. Funderar på skadliga UV-strålar och inser att jag inte längre har någon lust att steka. Jag vill aldrig se ut som en av de medelåldriga kvinnorna på HM i Västerås som året runt ser ut som om de varit på Mallis, überrynkiga och med hak/halshud som hos en sköldpadda. Fladdrande. Har jag blivit gammal? Mogen? Hypokondrisk har jag alltid varit så det kan inte vara den sida som kommit till. Kankse bara ska ta och smörja in mig med spf 30 med zink som KB, så man faktiskt är blekare när man kommer hem från stranden än när man åkte dit.

"Den du med smör på!"

Min mor är ganska söt. När jag igår klev in i deras hus, och slängde in väskan i rummet där jag brukar sova låg det en hadduk med chokladbitar på där. Som på hotell. Mer hotellfeeling åt folket känns som ett nytt slagord. Fast jag har väl jobbat på ganska bra när min lilla "låda" till etta blivit utnämnd till KatBat's B&B. Kankse borde börja ta betalt så man har råd med de där j**la 4300 i månaden. Eller så flyttar jag till landshövdingehuset i Majorna. Ge mig en sån lägenhet nu! Plus 10 kvadrat och minus 1000 i månaden. Please. Har insett att läget nog inte är allt. Speciellt inte när tvättstugorna inte gått att ta sig in i på sisådär 2 veckor. Den gula postitlappen som berättar att det tyvärr inte går att boka för tillfället skrattar åt mig när jag går förbi. Tur att man kan paniktvätta på jobbet. Acceptabelt?

Nu över till något helt annat. Står på Vasaplatsen och hör detta ganska vanliga uttryck:
"Åh han är så söt att jag skulle kunna äta upp honom!" Det känns onekligen scäry när någon säger så om ett litet gulligt barn som man egentligen gärna vill hålla i och kanske mysgosa med. Inte äta för tusan. Jag undrar vad de stolta föräldrarna tänker. Blir man glad när någon säger så om ens lilla charmtroll? Eller kommer beskyddarinstinkterna fram. Nejnejnej här ska inte ätas någon. Eller något. Tell me. Ett uttryck som blivit legitimt som inte borde vara det enligt Kat.

What an intriguing thought!

Nu drivs Sverige av vikarier. Överallt. Jag tycker att det är en kittlande tanke, eller verklighet kanske jag ska säga. Det leder till någon sorts gemenskap mellan yrkeskategorierna *kliché kliché*

Och det fungerar! Eller?

Nausea eller Snigelspår II

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=554&a=672285

Läser dn till frukost. Låter halva frukosten stå efter detta. Nu börjar det bli absurt. Den bilden vill jag aldrig mera se.

4 down, 3 to go.

Jag tycker att det skulle vara ypperligt trevligt att få ut lön från extrapass man tar direkt i handen. Vad sägs? Skulle onekligen locka mer att ta på sig en vaknatt eller ett extra dagspass. Fast nu gör jag ju det ändå, skälen är: det regnar ju bara kan lika gärna jobba, jag har inga pengar så jag kan ändå inte roa mig, jag och mina vänner är aldrig lediga samtidigt, buhutrist. Så nu är jag inne i en 7dagaristräckarbetsperiod men det går förvånansvärt bra, än så länge. När man får höra att man ser så snäll ut kan man stå ut med det mesta. Frågade om jag bara såg snäll ut eller om jag också var snäll. Svaret var mer flytande.

Veckans lärdomar:
(1) man kan få ont i huvudet av människor som pratar konstant
(2) man kan få ont i huvudet av människor som pratar för högt
(3) man kan få otroligt ont i huvudet av människor som pratar konstant och för högt
(4) att tro att ibuprofen den gamla trotjänaren som fungerar "mot allt" skulle lätta på dunkandet i huvudknoppen var felaktigt.

Skönaste kommentaren på jobbet uttalades då vi uppvaktade ett födelsedagsbarn med blommor och bakelse: "Tur att man inte är spion!"