Förberedelser I like

Ibland är det gott att handla. Förbereder inför födelsedagsmiddag med familjen imorgon. Hey, alla fem kommer vara hemma samtidigt. Brace yourself's!

Ombyggnad pågår

Jag har slitit mitt hår, ja nästan, och jag har nu under tre timmar säkerligen haft malign hypertoni ty jag försöker designa om här. Jag gav mig in i html-djungeln och det var ju liksom rena rama grekiskan. Eller kräkiskan. Tapeten jag vill ha som bakgrund på sidorna hamnar på mitten mitt i texten till exempel. Kan någon komma hem till mig och fixa detta mot en flaska vin, GT eller något annat ur mina pärons lilla hylla?
Så länge har jag iallafall rett ut de allvarliga missarna. Lite tråkiga färger och så men det kommer bli bättre. Tror jag ska återgå till deckarnas underbara värld istället. För hälsans skull.

The noble art of plöjning

Men om man skulle ta å röra på fläsket

Efter mitt förra inlägg har jag haft lite svårt att fylla på här. Allt, ergo mina världsliga ting, har känts otroligt fåniga och banala. Men så kan det ju inte få fortsätta så nu är jag tillbaka, i hela min underbara skepnad.

Spenderar tid hos päronen och softar i huset. Space. Hade önskat mig vackrare väder än höstruskkänslan men man kan ju inte få allt. Efter tre dagar i soffan har jag nu på förmiddagen varit ute och motionerat kärlen lite ty min fasa är de äckliga placken som gärna nästlar sig in i kärlväggen och skickar iväg små trombbomber. Höstens projekt, laddar bara upp lite nu. Uppvärmning kallas det här i huvudet. Jag pysslar lite också. Och läser.

Bradykardi.

Barn ska inte dö. Ändå händer det. Alla insatser. Alla kämpar. Trycket hålls uppe med allt man kan tänka sig, albumin, blod, dopamin, adrenalin. Så tas beslutet. Sista stunden i mors famn. Barn ska inte dö. Ändå händer det.

Personalen är i det men ändå utanför. Sorg är inte ord nog.

Smygmys

Jag smygmyser i regnet. Det känns lite som höst, vilket inte verkar göra mig något alls just idag. Kurar i soffan med dator och eftermiddags-TV i form av ER på i bakgrunden. Men mot slutet av veckan får det gärna bli fint väder igen för snart är jag ju ledig. Ledig. Ligger fint i munnen. Mitt största problemo nu är att jag måste ge mig ut i detta rusk för att proviantera inför nattskiftet.

Cookies för finalen

Jag har precis avverkat mitt sista ordinarie pass med dagpersonalen som jag spenderat sommaren med. Bakade mina chocolate chip cookies så de skulle minnas mig. Nu känns det dock lite tomt. Jag har utvecklats i min yrkesroll, det känner jag. På säkert många olika vis, socialt och kunskapsmässigt. Men det är svårt att sätta fingret på det sannerligen. Framförallt en fantastisk inblick i arbetet på en intensivvårdsavdelning, ur flera yrkeskategoriers vinkel. Jag vet nu att jag har förmågan att arbeta lugnt och sansat i akuta situationer. Jag har skaffat mig en kontakt inom branchen som jag kan ringa om jag vill vara med på några procedurer i framtiden. Det är min första ty jag är inte född i någon läkarfamilj. Känns gott att det finns folk som faktiskt vill " värva någon inför framtiden" som Dr L uttryckte sig. Det är absolut inte omöjligt svarade jag och drömma kan man ju. Tillbaka har jag lovat personalen att komma när de ringer, men kommer jag en dag att återkomma som doc?