Hur man pusslar ihop timmarna

Well. Jag finns här omkring men har inte riktigt kommit till skott å det sista med skriverier. Fredagen innehöll den otippade happeningen att jag under en ypperligt trevlig after work på Byns bistro blev erbjuden att följa med till operan för att njuta Mozarts requiem. Detta verk inklusive magnifik kör och balettkoreografi gjorde onekligen att nackhåren reste sig. Även de små gåsahåren på armarna fick träna lite grann. Efter att ha hostat mig igenom nätterna i veckan (nej ingen kunde skriva ut underbar hostmedicin åt mig...) var jag nu rätt schleten och somnade på stört när jag kom hem. Klockan sex och fyrtiofem stämplade jag in på jobbet för ett stapplande dagpass där jag hade han om bebbe som inte gillade blöjbyte utan tyckte att det var en bra idé att under tiden poxa cirkus 56 och anta den där gråblåmelerade färgen vi inte gillar. Men hey, då fick jag ju anledning att jobba upp takten och se där, tillsut hann han knappt märka att jag bytte. Inte pappan heller. Vilken seger. Sedan var det dags att hoppa på bussen till Jönköping för farbrors femtioårskalas och därmed släktkalas. Vissa hade jag inte sett på länge och farmor kände inte igen mig eller min syster. Hon krymper för varje gång, blir lite ynkligare och ynkligare. Rösten blir mindre och hon ler hela tiden, ett leende som berättar att hon inte riktigt hänger med i svängarna längre. Min farmor, hon har varit en enorm förebild för mig. Men det tar vi en annan gång. Hon är värd ett alldeles eget inlägg. Lagom till halv två tillbaka i staden för ytterligare ett arbetspass. Var förvånansvärt pigg idag dock. Kan det vara solen och den vidunderligt vackra hösten?