Jag har tagit mig tid att vara hemma och dona idag. Till skillnad från förra helgen alltså. Jag har varit min egen hemmafru och lagat fisksoppa, bakat det fantastiska brödet att äta till samt bakat chokladrutor med glasyr och kokos till kören imorgon kväll. Helst hade jag velat korka upp en Chablis eller liknande och bjudit en vacker man på middag. Jag tror det hade varit uppskattat, men vem det skulle vara, det är oklart. Jag har gått och blivit kärlekskrank. Sällskapet fick istället bli Lizz Wright som jag återupptäckt, söndagen till ära. Hon har en gudomlig stämma och har fått ljuda genom lägenheten flera gånger om. Tack T för att du introducerade henne för mig.
Nu började visst Pretty woman på tv. Den kan jag ju inte se för många gånger. "Big mistake, huge!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja, det var en skön pipa.
Varför kan jag plötsligt inte tänka på annat än chokladrutor? (Det var iofs bra, för här är också kärlekskrankt, märkligt nog, bra att byta spår lite i hjärnan kanske.)
:)
m: hehe, låtom oss samlas kring chokladrutor med glasyr och kokos! Dumt nog verkar de kallas kärleksmums här i trakterna, mkt märkligt.
Det gör de häromkring också - gissa om jag fått konstiga blickar i 08-området när jag kallat dem så :)
Eller alltså, jag befann mig i 08-området när jag fick konstiga blickar. Det är inte helt lätt, det där med syftning.
Danke schön för musiktipset.
Och notera väl, de kallas även kärleksmums på nordligare breddgrader i landet.
Skicka en kommentar