tisdag 21 oktober 2008
"Är det på riktigt eller drömmer jag?"
Gjorde en pre-opbedömning på en patient idag. Så kommer jag in på salen och säger hej. Jag håller masken och undrar om det börjar kännas lite snurrigt nu. Han vill väldigt gärna säga något och jag lyfter på den. "Åh det är ju DU!" uttrycker han, ler, och somnar. Det gjorde min dag. Jag kräver så lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är de där stunderna som gör att det är värt det. Faktiskt.
Hihi I know!!!!! Något rätt har man ju gjort så att säga.
Skicka en kommentar