Bröllopsklockor

Hectic day. Kämpade med att få håret som jag ville. Naglarna har aldrig varit snyggare än med S's snygga frenchis som hon fixade på mig (jag som annars är väldigt nöjd med att kunna skylla på det blivande yrket och framföra att man minsann inte kan ha några naglar att tala om det blir ju så oerhört ohygieniskt då). På med klänning som inköpts i Rom, brun med mönster av diplokocker på. Pricken över i:et blir det röda läppstiftet som jag mycket sällan kan hålla mig ifrån. Allt blir lite mer fest då. Mycket snyggt. Igår gifte sig darling's S och I och N fick sin E. Nej, jag kunde inte välja bröllop. Det gick bara inte så det fick bli ett bröllopsmaraton. Solen skiner från en klarblå himmel och vinden grabbar osmidigt tag i klänningen min. Marilyn Monroestyle bakifrån kan man säga. Vi kan också kalla det rumpchock med vita bomullstrosor dagen till ära för bröllopsbesökarna som traskade bakom. Det skrattas. Jag skrattar med. Naturligt försvar. O erbjöd sig att stå bakom men då blåste det upp framifrån istället. Kan vinden bestämma sig kanske så man kan få behålla sin kvarvarande stolthet? Jag önskade mig i mitt stilla sinne såna där tyngder man hänger i dukar utomhus. Brudgummen S var mäkta stolt över sina randiga, handsydda PaulSmithstrumpor som finfint matchade den bruna kostymen. Classy as always. Det gick åt tre näsdukar under vigseln jag närvarade på. Och linneservetten under middagarna fick hjälpa till den med, emotionally incontinent that's me. Det är så vackert att lova en annan människa trohet livet ut. "Dit du går, går också jag". Det var en underbar dag.