söndag 13 januari 2008
Dunkelidunkelidunk.
Så mår huvudet. Jag brukar mest bli lite trött dagen efter. Jag har pillrat men det har inte hjälpt. Det var så oerhört trevligt att träffa lite long lost kursare igår. Först liten tapasmiddag hos Å och sedan bjöd S på stor födelsedagsfestbaluns. Och där infann sig folk jag inte träffat sedan november. Det kanske inte låter så länge, men det är onekligen lite separationsångest nu när vi delas upp på olika sjukhus, klassen är uppluckrad. Nu ska jag lägga mig i horisontalläge igen. Hur värt är inte det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
horisontalläge är det bästa i det där skicket. eller det är nog egentligen det enda raka när jag tänker efter. huu, tänker på de gånger då jag har varit tvungen att ligga helt blick stilla (i den enda positionen funkat för att inte huvudet skulle sprängas i tusen miljarder bitar) i flera timmar.. varför utsätter man sig själv för det? jag har nu provat varianten att som enda dryck inmundiga kaffe på en 25-årstillställning. nu du kat, pension är inte långt borta! ;)
Skicka en kommentar