Berusade apor och flyttångest

Tiden rinner iväg. Har ni hört den förut kanske?

Hade en underbar vecka i Kiruna, ja det var vinter och strålande sol, där vi efter en aning tumultartad start på måndagen blev väl emottagna på det lilla sjukhuset. I Norrland stressar vi inte. Sedan är patienterna inte människor med stora ord. "Ja, hur mår du nuförtiden? Det är upp och ner. Jaha, men är det mer upp eller mer ner? Jo det är mer upp." Det där med öppna frågor var liksom lite svårt. Sedan klagar de inte heller. Tanterna är födda på 10-talet och den äldre herren med hjärtsvikt som behöver vätskas ur (hade kunnat göras på akuten) bor i Karesuando så det passar sig inte riktigt att skicka hem efter Furixen. Ena dagen dräller det in två patienter till akuten under nio h. Andra dagen elva. Och som kandis var man ett välkommet tillskott till bemanningen som bestod av en AT. Hoppla. Jag kan det här! Och så kommer vi till veckans lärdom: "En berusad apa kan lära sig att göra en gastroskopi".

Vi hann också med en tur till ishotellet i Jukkasjärvi vilket var helt och hållet magnifikt! Vi var alldeles ensamma och ser började smälta lite i hörnen. Total lycka. Sedan begav vi oss ner 540 meter ner i gruvan också.

Sitter nu bland 11 tomma flyttkartonger och vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har inte haft en sekund över sedan jag hemkom från norr. Det ser inte bättre ut än att jag får packa hela torsdagen. Eller kanske börja lite ikväll. Var kommer alla saker ifrån? I don't get it. Sedan så har jag fått för mig att jag inte ska inhandla föda till kylen innan lägenheten ska lämnas. VAd ska jag äta nu?

Kosan styrs norrut

Äntligen har det hänt. Imorse vaknade jag av mig själv kl 7.20 och gick upp. Jag tvättade. Städade. Packade. Och allt innan klockan var 12. Det underbara var att kroppen inte kändes som en hög betong utan faktiskt lättsam och med ett leende satte jag mig ute i sommarvärmen. Morgonstund har visst guld i mund, ibland. Har laddat sol och värme i nästan två timmar innan det är dags att hoppa på den tjugotre timmar långa tågresan norrut. Från ändstation till ändstation och sedan lite till. Det är dags för praktik i Norrland. Mina kinder har iallafall lyckats få lite rosor.

"Hon har nog strlk 6,5"

Idag var en dag som jag innerst inne längtat efter sedan jag kom på att jag ville bli läkare. Jag har spenderat dagen på thoraxoperation med öppna bröstkorgar och fått stå med händerna däri. Jag har blivit påklädd och lyckats med att inte kontaminera mig själv genom att klia mig i ansiktet. Jag har hållit fast en kanyl i aorta så den inte skulle flyga iväg av trycket. Bara det att jag fick använda sugen var lycka. Men axlarna värkte. Skorna var för små. Who cares? Jag har hållit i ett slående hjärta.

Anger management

Dagen till ära var jag placerad på mottagning och hade eftermiddagsseminarium med den beryktade och samtidigt fruktade professorn. Jag var nervös då jag innan jul hamnade mitt i skottlinjen, eller rättare sagt jag fick utstå hans aggressioner över att han var trött på kandidater som råkade stå framför honom i matkön. Jopp det är sant. Så idag hoppades jag främst på att han inte skulle komma ihåg mig. Och det gjorde han nog inte heller. Han är mycket korrekt. Och svår att läsa av. Osympatisk. Men ypperligt duktig i patientkontakten. Vad säger man? På seminariet sattes gruppen på prov, men vi var ju grymma fast vi blev peppade med frågor. Jag kunde inte hålla mig och slängde fram ett eller anant skämt. Det gick inte alls fram. Eller så är mannen bara inkapabel till att le. Men huvudsaken är väl att dagens "slöa" kandisar har lärt sig ett och annat om klaffar och vitier på ett pedagogiskt sätt?

Jag är sugen på en tisdagsdrink. Men det får vänta till nästa vecka. Alla är alldeles för trötta.

Förövrigt tycker jag att det är otroligt roligt med kommentarer från Dig!

God natt!

Så tände vi ett ljus och sjöng:

"Närmare nånstans, långt från allt
allt som fanns
Undrar så vart hän?
Ängslas över vad som väntar sen

Kanske en dröm om en strand
som jag har anat ibland
Fast den kan hända är svår att nå
dit hän jag längtar ändå"

Text Alf Hambe

Week-end enfin!

Åh! Efter att faktiskt undrat om det var möjligt att överhuvudtaget släpa sig ur sängen igår morse artade sig helgen till en av de bästa på mycket länge. A gånger två firade 25 årsdagarna med maskerad på temat "I sagornas värld" och vi var ett litet gäng som gick inspirerade av Astrid Lindgren; Ronja, Pippi, flaggstången som Emil hissar upp Ida i samt jag som Prussiluskan. Ypperligt trefligt med hemlagad buffé som slank ner flera gånger om. Sedan mosade vi in oss alldeles för många i en taxi och styrde kosan mot Hvillan där yngrekursarna hade eftersläpp. Och där fuldansade vi i flera timmar. Mycket uttittade var vi och jag lämnade inte Pippi eller Ronja utom synhåll då jag blev lite nervös att folket skulle tro att jag var seriöst klädd. Hoho. Men sanna mina ord, jag har inte fuldansat så på längelänge. Svetten lackade.

Väcktes av sms med påminnelse om brunch med kör-flicksen så det var bara att ge sig ut i det underbara vädret. Fötterna värkte. Men solen värmde i ryggen och körsbärsträden blommar i rosa. Strosade runt på stan. Tog en extra kopp kaffe vid Da Matteos (#3) soliga vägg. Life's good somedays.

Studierna som jag tänkt ta tag i för längesedan får vänta lite till. Mitt hem doftar av morgondagens rätt till matlådekollektivet. Fötterna värker fortfarande. Halleluja.

Så gick det en vecka till

Tiden bara rusar iväg utan att jag riktigt hänger med. Både skola och fritid. Andra veckan på kardiologin har ju lätt varit roligare än förra då jag av handledaren blev både utskrattad och oinspirerad. Ny läkarexp var alltså ett lyckokast med gurun vid namn BOF som ÖL och en grek som UL. Veckan avslutades med en fredagkvälljour på akuten där vi fick bita i både mycket oklar RLS 8 och aggro GHB-överdos med full piketstyrka. Hey, poliserna gick ur vägen för lilla mig.

Kan också meddela att jag och AC har fått ett förstahandskontrakt på en trea! Vi flyttar någon gång under maj. Innan mina möbler hamnar där måste jag dock bli av med teracottahallen. Jag klarar inte av den färgen. Den känns så...nittiotal.

Det var allt som var bra med veckan. Resten är en annan historia.