Berusade apor och flyttångest

Tiden rinner iväg. Har ni hört den förut kanske?

Hade en underbar vecka i Kiruna, ja det var vinter och strålande sol, där vi efter en aning tumultartad start på måndagen blev väl emottagna på det lilla sjukhuset. I Norrland stressar vi inte. Sedan är patienterna inte människor med stora ord. "Ja, hur mår du nuförtiden? Det är upp och ner. Jaha, men är det mer upp eller mer ner? Jo det är mer upp." Det där med öppna frågor var liksom lite svårt. Sedan klagar de inte heller. Tanterna är födda på 10-talet och den äldre herren med hjärtsvikt som behöver vätskas ur (hade kunnat göras på akuten) bor i Karesuando så det passar sig inte riktigt att skicka hem efter Furixen. Ena dagen dräller det in två patienter till akuten under nio h. Andra dagen elva. Och som kandis var man ett välkommet tillskott till bemanningen som bestod av en AT. Hoppla. Jag kan det här! Och så kommer vi till veckans lärdom: "En berusad apa kan lära sig att göra en gastroskopi".

Vi hann också med en tur till ishotellet i Jukkasjärvi vilket var helt och hållet magnifikt! Vi var alldeles ensamma och ser började smälta lite i hörnen. Total lycka. Sedan begav vi oss ner 540 meter ner i gruvan också.

Sitter nu bland 11 tomma flyttkartonger och vet inte riktigt var jag ska börja. Jag har inte haft en sekund över sedan jag hemkom från norr. Det ser inte bättre ut än att jag får packa hela torsdagen. Eller kanske börja lite ikväll. Var kommer alla saker ifrån? I don't get it. Sedan så har jag fått för mig att jag inte ska inhandla föda till kylen innan lägenheten ska lämnas. VAd ska jag äta nu?