...när jag behövde bli mycket besviken på tre personer ikväll brast det. En fördämning jag inte trodde var så laddad. Uppdämt. Min emotionellt inkontinenta sida visade sig och L1 fick liksom trösta. Vi skrattade och grät om vartannat. Sedan traskade vi in till de andra igen och då hade L2 ställt fram en öl till mig. Med orden: den är betald. Lätta på trycket var tydligen det som behövdes. Jag vägrar låta ditten och datten äta upp mig och min lekamen samt psyke men det där naggandet kan jag tydligen inte hindra. Skickar litet tacksms på vägen hem i regnet. Och svaret gör mig tårögd igen, att jag är fantastisk. Hallå? Det är ju ni angels som är det.
Livet livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Gullkatten. Det är bra att bryta ihop och komma igen mellan varven, fast det gör ont.
Ok nu?
gullunge vill jag säga, fast du inte är min unge.
marie: Jopp, bryta ihop och gå vidare som mark levengoods mormor lär ha sagt. Gråta är bra. Fast jag får sån himla huvudvärk dagen efter alltid bara. Det är ju nackdelen. Ehe. Och ja, ok nu=)
johanna: man får säga det ändå! Kramen kära du!
Sluta bryta ihop och gör "utmaningen" du hittar hos mig istället :)
(Felåt.)
Skicka en kommentar