Barn ska inte dö. Ändå händer det. Alla insatser. Alla kämpar. Trycket hålls uppe med allt man kan tänka sig, albumin, blod, dopamin, adrenalin. Så tas beslutet. Sista stunden i mors famn. Barn ska inte dö. Ändå händer det.
Personalen är i det men ändå utanför. Sorg är inte ord nog.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det värsta. Fan.
Jag finner inga ord.
Det är hemskt, barn skall inte få dö!
Men vad fint att mamman fick barnet den sista stunden.
Det värsta ja. Inga ord nej. Och att föräldrar ska få hålla sina barn känns oerhört oerhört viktigt. Men så två dagar senare kan ögonen fortfarande fyllas med tårar när jag tänker på ögonblicket. Det starkaste.
Kära älskade du...
*håller om*
Nej, det finns ingen rättvisa i det och inga ord för det. Särskilt nu, med en egen liten, är det den största skräcken.
Skicka en kommentar