torsdag 17 juli 2008
I hasorna II
Där står du igen. Samma hållplats som föregående gång. Nu är det någon som ska dö. Mobilen tryckt mot örat. Meningen upprepas gång på gång medan du vändrar omkring och kastar blickar mot allt och alla. Jag viskar obemärkt till min far att han absolut inte ska titta dit. Det sista jag vill är att du ska få syn på mig. Eller oss kanske jag ska säga. Jag tar föräldrarna på frukost på franska kaféet och går lite rundor i affärer innan jag vinkar av päronen och hoppar på spårvagnen till jobbet. Vem upptäcker jag om inte du? Du sitter tre rader framför mig och nu uttalar du ord jag inte ens vill skriva här. Pluggar igen öronen med ipoden. Vill inte höra. Spårvagnen töms ju längre vi åker. Jag uppfattar att du skriker något om att polisen borde hämta dig när vi båda hoppar av. Jag går fort genom kulvertarna. Varför jag valde den vägen? Jag ville skaka av dig. Magen knöt sig på ett sätt jag inte varit med om tidigare. Jag vill aldrig se dig igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Usch då, älskade vännen! det låter riktigt otrevligt! Lova att du tar hand om dig därborta i de västra delarna av Gbg...
Skicka en kommentar