Ur led är tiden

Spenderar en knapp vecka hos päronen på annan ort. Ett fyllt kylskåp och bastu gör att man mår rätt så bra. Veckans projekt är att påta ihop en balklänning. Det är inte ok att fortfarande använda samma som när jag finnig och pubertal gick på min första bal i årskurs nio. Nu blir det svart och ett snitt som minner om 40-talet. Det är tanken iallafall. Problemet är bara att jag inte är en noggrann människa utan nu när jag verkligen måste lägga manken till och göra allt ypperligt omsorgsfullt, så plagget senare sitter som en smäck, blir helt blockad. "Om jag vänder den här biten så blir det rätsidan...ellervänta...nu..nej...avig?" För att inte tala om att nåla så tyget räcker. Som en liten extra krydda till nervositeten sade butiksbiträdet att man icke ska sprätta i tyget. Hilfe hilfe. Måste ta djupa andetag. Andas andas.

Träffade käraste N "på stan" idag. Vi skulle fika. Och vad har hänt? Jo, vårt standardkafé när vi ses i barndomsstaden är borta. Urblåst. Kaputt. Ur led är tiden. Vi hittade ett annat ställe som hade godare kaffe. Puh. Nu har jag iallafall fått lite socialt umgänge denna veckan, vilket är tur eftersom alla andra syskon, vänner, har beslutat att icke attendera staden med stort V i påsk. Jo vars. Det blir jag och klänningen. Vi är tajta.