"Kan vi åka till Pluto du och jag?"

Var tillbaka på psykjobbet för första gången på nästan ett halvår i helgen. Jag var fasligt opepp men när jag väl kom dit var det riktigt roligt! Många glada återssenden och välkomnanden. De boende (eller vad man nu ska säga, är förvirrad fortfarande) var väl ungefär som vanligt, förutom en vi fick skicka in till psykakuten efter flera månaders mani. Den gängliga mannen som en sommar utbrast att han tappat rösten på höger öra satte mig på plats då jag frågade vad han egentligen gjorde gåendes halvböjd i korridoren med en servett på huvudet. "Får man inte lov att vara lite orginell?" Från klarhet till klarhet. Förärades även med frågan om inte jag kunde följa med till Pluto.
Har nu läst sista veckan på lungmedicin. Jag tror faktiskt att jag har förstått att inte allt är astma som piper samt hur gnidningsljud verkligen låter. Jag tror dock fortfarande att allt är sarkoidos, det kan sällan vara fel. Hade ganska roligt på det stora hela om vi räknar bort en småkatastrofal (enligt pedagogiska mått...) kandidatmottagning där läkaren jag skulle ha som handledare var ledig och ner kom en yberstressad doc som innan jag hunnit andas mellan frågorna i stort sätt var klar med min konsultation. Självförtroende ner kan man säga.

Hade tänkt berätta lite om kommande obefintliga boenden och så (ja jag sade upp kontraktet i fredags) men jag har sån djävulsk mensvärk trots ipren, alvedon och några gamla skruttar papaverin att jag ska krypa ihop i en liten hög nu. Tips någon?


Bildtexter fungerar ju inte så bra här men detta är dokumentation av M och J som provar diverse BIPAPS och respiratorer som hum, hjälper folk att andas. Sniggt värre.