Åh vad fulla människor är härliga att ha att göra med. Jag går glad i hågen, efter en lång trevlig after work, på bussen vid Järntorget vid elvatiden när en cirkus två meter lång och stor man tränger sig förbi mig och slår till busschauffören. Helt oprovocerat! Seriously. Helt reflexmässigt puttar jag av denna man. Var den kraften kom ifrån förstår jag inte, lilla mesiga veka jag. Polisen kom. Jag satte mig på bussen och ville bara hem till Grey's. Får sedan höra att några andra i mitt sällskap fått avbryta bråk i samma krokar då några lika trevliga människor sparkat en liggande människa i huvudet. Alltså fifan. Seriously. Vilken j**la hjärna tänker dom med? Hade tidigare på kvällen diskuterat hur våldet har förändrats, att man slår för att döda. Smart tänkt att gå på skallen då om man vill göra således, eller bara skada någon för livet. Jag känner inte riktigt att jag får ut det jag vill just nu, jag är bara så förbannad. Och less. Seriously.
Förövrigt har veckan varit bra. Jag har lagt 2 lokalbedövningar och tagit bort två "märken" på patient och kursare. Lite stolt över att min hand höll sig stadig. Alla prickar som förra veckan flöt ihop i en stor massa har under de senaste dagarna faktiskt sorterats i mitt huvud och jag använder uttrycket makula-papullös-bullös som ingenting. Nu ska jag iväg och jobba. Har nada lust. Jag vill krypa ner under täcket och sova bort världen ett tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Starkt att våga göra något!
Bra katarina! Tänk om fler var som du, och färre som de som slår... då skulle världen vara lite bättre.
Stolt över att vara din vän!
Hum. Allt kändes lite oövertänkt. Men slutet gott allting gott?!
OOOO vad stolt jag blir över min syster som puttar av fulingar från bussen!
Skicka en kommentar