"Tack för visat intresse men lägenheten har gått till sökande med längre kötid" Bajsbajsbajs återigen. Nu måste jag vara nära som fått avslag två gånger på liknande fin etta i Majorna på 41 kvadrat och fönster åt två sidor... Gråt med mig. Lid med mig. Tänk er att bara kunna gå över vägen å ha vattnet där, älven men ändå. Ta promenader vid Klippan och Röda sten. Lite ledsen är jag nu. Men en positiv sak är ju att jag får bo kvar med AC som granne.
Idag har mitt slaveri på medicinavdelning börjat, det känns mycket. Det känns totalnytt och jag är rädd för diktafonen. Jag är rädd att jag pratade så tyst, av rädsla för att läkare som satt bredvid skulle höra, att jag säkert kommer få bannor från sekreteraren imorgon. Ska skriva in patienter. Jag tar anamnes och status halvbra. Jag känner mig lite som en bluff. När kommer dom på mig? Vad gör jag där egentligen? Ska man känna så här hela utbildningen? Och kommande yrkesliv?
Under loppet av en vecka har jag både glömt plånbok på coop (de ringde mig och frågade om det var något jag saknade) samt nästan hoppat på spårvagn med soppåsen i handen. Disträ är ordet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Nä, vad synd att du inte fick lägenheten. Stackars. Fast lite glad är jag ändå att ha dig kvar som granne. Vi får lägga in en offensiv på alla ställen som kan ge oss en trea att dela.
Lider som fan med dig!! Skräpstad som inte ger dig en vettig lägenhet!
Och du, du vet mer än du tror! Du är ingen bluff!
*Krama hårt*
AC: I'm on it.
Karin: Hehe, lite kan man men ack ack ack så långt bort den mesta kunskapen känns. Men jag kör vidare. =) kramar tillbaka.
he he ja, hoppa på spårvagnen med soporna var en kul en. min klassiker är att vilja signera kvitto vid kassan när jag betalt kontant. det händer rätt ofta.
Du är verkligen ingen bluff, och sannolikt inte jag heller - men den där känslan hänger kvar. Har hört ST-läkare som fortfarnde känner detsamma, så jag antar att en viss människotyp alltid undrar när de ska bli avslöjade ;)
disträ var ordet sa bull... jag glömmer saker hela tiden dessa veckor. Det brukar bli så när jag är stressad, eller så farligt stressad är jag inte men hundraförston saker i skallen...härommorgonen glömde jag matlåda, telefon och att sminka mig!
Skicka en kommentar