Adressändring!

Jag har flyttat till katbat.wordpress.com istället. Det ser lite ut som hejkomochhjälpmig för att citera min fader, men det blir finare någon annan gång. Välkomna!

Det kan nog bli nåt med tiden!

Det har hänt något den här terminen. När vår kursledare under uppropet i augusti sade att vi under denna kursen kommer känna oss som läkare var det nog inte bara jag som satt där och tvivlade. No way. Det krävs ju mer erfarenheter etc för det. Men så gick ett par veckor och jag kastades in i nya moment på löpande band. Ena veckan kniven och suturer, andra veckan preoperativa bedömningar och intubationer. Patient efter pateint har varit i min väg och det är så roligt! Rollen växer fram, en roll jag hoppas är så mycket jag som det bara går. De två senaste veckorna hade vi KUA, kandidatundervisningsavdelning. Och det var toppen! Överläkaren S lät oss göra allt och övrig personal guld värd. Guld! Jag har tidigare läst bloggar som inte alls haft denna upplevelse och vad jag förstår så var det även andra yrkeskategoristudenter där då. Här var det som sagt bara vi och allt flöt ju på något vis. Att våga svara på frågor av sköterskorna utan handledning var svårt, men det blev inget större fel iallafall. Däremot lite läskigt att jag hade fullt upp med att hantera tre patienter, hur ska det då gå med en hel avdelning?

I'm in denial eller hur man bokar dyra biljetter

Man ska ju hem till la familia över jul. Då bör man ha en biljett hos farbror sj vilken man med fördel bokar lite tidigare än 2 veckor innan för att få ett någorlunda studentvänligt pris. Eder skribent har tänkt på detta under ett par veckor. Men det har icke blivit av. Anledningen är nog att hennes undermedvetna inte vill. Inte vill förstå att det snart är jul. För efter julefriden kommer kirurgtentamen. Yezz. En vecka in i januari smäller det i dagarna två. Så nog förstår Du att man inte vill boka någon biljett? Det bekräftar ju bara tidsperspektivet som är illavarslande kort. Men nu är den köpt. Inte så billigt och jag unnande mig icke sittplats. Rutinen säger dock att det finns obokade vagnar. Även i julhysteri. Innan biljetten ska nyttjas vankas en dag av praktiska tentamensmoment. Shit pommes som vi säger här.

Julmys hejfaderittan

bland annat...

Omgiven av virusar. Det är calici på avdelningen. Gud förbarme!

Men jag har fått dricka öl i goda vänners lag. Lycka.

Och de skola hosta.

Nej nej nej. Halsont med blodsmak i munnen när jag hostar. Muskelvärk. Termometer äger jag inte. Jag vill inte ha min kombos härliga viros. Nej nej nej. Hellre min fellow kollegas lite mildare variant. Det känns mer troligt också. Ja. Handsprit. Ja. Te. Ja. Panodil. Ja.

Hodie hodie!

Så har vi avverkat tre julkonserter på två dagar. Med varierande kvalitet men ändock över förväntan! Allt kändes så b efter det långa repet i måndags när alla bara blev tjuriga.

Men så står man där, med hundra andra sångare och har en fullsatt kyrka framför sig. Det är sannerligen underbart.

foto: Johan Sjögren